Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forbra : förbrådandes (Girs G. I s. 21), sannolikt genom analogi från
fsv. ipf. forbradhe ’förebrådde’ [1].
D motsvarar nsv. t åtskilliga gånger i dy (Mess. s. 23, 217,
220, 221, 246, Börk Dar. s. 13, vanligt hos Lindschöld), för dy
(Mess. s. 202, Disa 1687, s. 39), i obetonad ställning
uppkommen och numera försvunnen [2] biform till ty (jfr du ~ tu, då - tå
o. s. v. under t); ty förekommer regelbundet hos Rond. JR. —
’Ändtligen, slutligen’ heter Mess. s. 21 och Rond. JR s. 23, 48
ändeligh (ende-), jfr Salb. ändeligen och ändteligen (Andersson
s. 42); handtverk har hos Brasck FP s. 93 formen handwärck,
jfr handwärkzmän (Chronander Surge s. 62). — Om d i täd, däd
se ofvan s. 78. — Ipf. af förmå heter ännu, äfven mot
århundradets slut, förmåtte (t. ex. Orf. o. Euryd. s. 97) = fsv. formatte.
Bortfallet af dh i tiender (Brasck Ap. g. s. 133, MGV s. 294,
A. Oxenstiernas skr. o. brefv. II. 3: 373), tyender (Asteroph.
Tisbe s. 15, 16, men tid- ib. s. 16), tiander (Brasck MGV s. 259)
är redan fsv.; jfr fsv. tyande o. s. v., se Sdw. Ordb.[3].
I fiäär ’fjäder’ (Mess. s. 59) har d bortfallit framför r t. ex. i
best. f. fiädhren, pl. fiädhrar; jfr da. fjær; andra ex. se förf.
Språkvet. sällsk. i Ups. förh. 1891—94 s. 87, till hvilka kunna läggas
sv. merafton : fsv. miþer aptan (jämte miþaptan), sv. dial. vergå
’vidgå’, fsv. wiþerganga. Däremot torde de förut omnämnda
bröör ’bröder’, kläär ’kläder’, heer ’heder’ uteslutande ha
tillhört talspråket, och förlusten af d i dessa ord beror snarast på
ett denna språkart tillkommande, under vissa förhållanden
inträffande konsonantbortfall mellan två vokaler; se ofvan s. 77.
Om det vanliga, hufvudsakligen i talspråket uppträdande
bortfallet af d(h) i slutljud se ofvan s. 75 f., mellan två
konsonanter s. 77, om assimilationen <i>nd>nn, dn>nn</i> s. 85 f.
F, väl uttaladt v, förekommer ännu i braff (Brasck Ap. g.
s. 206), nsv. bra. Pl. brafwa (Brasck FP s. 41). Om formen
braa (skökan Bacchis, Moræus Vit. s. 407) se ofvan s. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
