Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(vanligt)[1], höltz ännu i Disa 1687, s. 28 = fsv. hølt, wölt se
ofvan, jfr fsv. walt; bant ’band’ (Mess. s. 7), fsv. bant (men band
Tiällmann s. 213); däremot ha fant ’fann’ (Disa 1687, s. 33)
och want ’vann’ (Brasck FP s. 61, 64 m. fl.) erhållit sitt t i
analogi med bant o. d. [2], fsv. har ännu fann, wann.
Utjämningsformer af typen bjöd, bjödo (bjudit) hafva ännu.
ej uppträdt[3]; undantag bildar blott niöt (Orf. o. Euryd. s. 100),
hvartill niuto, niutit nedan; se särskildt s. 151.
Besynnerlig är formen roop ’ropade (eller ropar?)’ Mess.
s. 235.
Om talspråksformen ga ’gaf’ se s. 172, wa ’var’ se s. 80.
1 pers. plur. ändas vanligen på -o eller -a, i de äldre
källorna stundom äfven på -(o)m. Ex.: wij gingom, men wij fingo
(Mess. s. 250), wij höllom (Gustaf II Adolf s. 487, i bref).
2 pers., plur. ändas vanligen på -e, t. ex. finge j (Mess. s.
42), droge j (ib. s. 43); någon enstaka gång på -o: i höllo
(Chronander Bel. s. 198). Se för öfrigt under presens.
3 pers. plur. ändas på -o eller -e. Ex. på -o: bodo, drogho,
togho (Mess. s. 45), låto (s. 29), sågho (s. 58), wåro (s. 211),
kommo, wunno (Brasck FP s. 65), såto (MGV s. 223), fohro,
tilhulpo, wordo (Girs G. I s. 107); på -e: wåre ’voro’ (Mess. s. 4),
wore (s. 33), sloges (s. 40), sloge (ib.), droge (ib.), finge (s. 44),
ginge (Brasck FP s. 65), struke (MGV s. 269), blefve
(Chronander Surge s. 19), stode, slute (Börk Dar. s. 14), drefwes (Girs
G. I s. 106). Enligt Tiällmann s. 213 ändas pret. pl. af starka
verb på -o »äller rättare äfter andre verba på e».
Anmärkningsvärda pluralformer äro: bodo ’bjödo’ (Mess.
s. 45), budo (Tiällmann s. 213), men bödo (Girs G. I s. 198),
bruto ’bröto’ (Kolmodin Gen. Aeth. s. 298), men bröto
(Tiällmann s. 213), skut(t)e ’sköte’ (Hund E. XIV str. 314, 356), men
sköto (Tiällmann s. 212), sluto, slute ’slöto’ (Kolmodin Gen. Aeth.
s. 301, Börk Dar. s. 14), men slöto (Tiällmann s. 212), struke
’ströko’ (Brasck MGV s. 269), men ströko (Tiällmann s. 213),
Tiällmann har sålunda inom denna klass ofta ö, dock ännu u i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
