Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om böjningen af hvarannan har ofvan talats. Till
belysning af ordets konstruktion må följande exempel anföras:
hwar skulle wara medh annan tilfridz (Girs G. I s. 135)
d. v. s. ’(eg. den ene skulle vara nöjd med den andre) de skulle
vara nöjda med hvarandra’; Then Compromiss pæna, som hwar
aff annan fordrade (ib. s. 122), d. v. s. ’som de fordrade af
hvarandra’, om Sverige och Danmark; den hiort och hind, / Som
iagh . . sågh döda hoos huar annan lågh (Asteroph. Tisbe s. 61);
The slå hwar annan dödh, om två personer (Mess. s. 56), nsv.
’hvarandra’; hämpnas hwars annars dödh, om två personer
(Mess. s. 100), nsv. ’hvarandras’; hwars annars fördärff, om
två personer (ib.), nsv. ’hvarandras’; Hwars annars Fiende, om
två (Girs G. I s. 142).
Det visar sig sålunda, att i fråga om två parter bruket
af plur. hvarandra ännu icke var gängse.
Verben, infinitivmärket o. d.
Om verbets ställning i satsen se nedan under ordföljden.
Predikatsverbet står stundom i pluralis, då ett
kollektivt ord är subjekt, t. ex. Titt Folk aff Hunger i graffuen
falla (Mess. s. 9), Alt thz goda iagh medh honom haar / Komma
hanss sleckt och riffwa migh frå (Rond. JR s. 28), Ther till
komma resten af alla edre argument (Gustaf II Adolf s. 530),
Effter en godh tijdz belägring slogh Borgerskapet sigh åter ifrån
Meijeren, och vpgåfwo Staden (Girs G. I s. 151), Tå folcket . .
förnummo (Gyllenius 1646, Noreen-Meyer s. 124), En part
föregiffva (ib.)[1].
Om predikatsverbet i singularis efter pluralt subjekt
se kap. om talspråket s. 93. Ett ex. från Girs G. I förekommer
s. 123. Särskildt ofta inträffar, att verbet i dylika fall får
singular form, när det föregår subjektet, t. ex. thär gick stoora
siukdommar i svangh (Gyllenius 1650, Noreen-Meyer s. 126).
I fråga om kongruensen mellan subjekt och predikat må
för öfrigt anföras ex. Det lögst din skelm och geck (Asteroph.
Tisbe s. 65), där verbet konstrueras så som om pronominet du
stått utsatt. I uttr. du, som west (ib. s. 46) rättar sig
predikatet till person efter relativpronominets korrelat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
