Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Månde användes dessutom såsom synnerligen ofta i de
fsv. rimverken (se Sdw. mona 7)), i folkvisorna och dikter i dessas
tonart för att omskrifva ipf., t. ex. Laghen, som Gudh månde
ehr gifwa (Brasck Ap g. s. 129) = ’som Gud gaf Er’, See
hwilket breff, jagh månde bekomma (ib. s. 136), Tå jagh emoth
Christum månde strijda (ib. s. 146). Ytterst vanligt är månde
i denna funktion hos Hund E. XIV. — Stundom förekommer i
denna användning äfven växelformen monne, t. ex. Mycket Folk
han til dödz monne Stånga (Mess. s. 7), d. v. s. ’stångade han’.
Hit kan äfven föras: lät migh få höra / hwadh Elias monne giöra?
(Mess. s. 228). Detta uttryck bör kanske emellertid öfversättas
med ’hvad månne E. gjorde’, i hvilket fall det står mycket
nära det ofvan anförda Huru månde I honom lyda. I alla
händelser äro sådana fraser som dessa två det närmaste förstadiet
till nsv. uttryck, där månne förekommer inuti satsen.
Då månde brukas att omskrifva ipf., väntar man sig en
motsvarande användning af pres. mon. En sådan förekommer
också stundom under 1600-talets förra hälft, t. ex. Krampen
mon migh hardt spänna (Forsius 1620, Noreen-Meyer s. 79),
i betydelsen ’krampen ansätter mig hårdt’; jfr mon från ungefär
samma tid såsom omskrifvande futurum nedan.
Månde brukas vidare för att uttrycka framtid, men är
modestare än skall, skola, t. ex. Medh migh månde the illa fara
(Brasck Ap. g. s. 154), d. v. s. ’med mig komma de antagligen
(nog, torde de komma) att fara illa’.
I fsv. användes i motsvarande fall pres. mon, pl. mono, -a;
monde, munde betyder ’(antagligen) skulle (komma att)’. Men
äfven i våra källor förekommer ex. på mon i denna användning,
alltså likbetydande med månde ofvan, dock så vidt jag märkt
endast i Rond. JR, där man kan ha skäl att misstänka
inflytande från en äldre förebild: thz mon ey minom man behaga
(s. 58) ’det kommer antagligen ej att behaga’, På honom mon
han alzinthet got spara (s. 69) m. fl.
Måste betyder i nekande satser ofta ’få(r), få(r) lof’, t. ex.
så måste ingen olydno . . ibland oss gälla (Girs E. XIV s. 72),
Armt folck wij icke vndfly moste (Brasck FP s. 99) (moralisk
nödvändighet), Det måste intet skee (Lindschöld Hans. 4: 167),
måste man intet wara så strängh (Disa 1687, s. 32), du måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
