Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 4. Till ordbildningsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skytterij ’skjutning o. d.’ (Dalius Comoed. Hecast. 1681,
Hans. 9: 46);
skälmerij ’skälmstycke’ (Putzdrummel s. 76);
smekerij ’inställsamhet, smicker’ (Stiernhielm s. 30);
speyerij ’späjande’ (Girs G. I s. 110).
Af bildningar på -ing må anföras: snapping (Ty fåår iagh
och een snapping ther före Rond. JR s. 19). Ordet är till sin
betydelse dunkelt. Jag antager, att här ett myntnamn föreligger
och att det uppkommit ur en motsvarighet till mlt. snaphane,
hvilket bl. a. betyder ett slags mynt med bilden af en ryttare
(5 à 6 »stüber») [1]. Snapping är ett »kurzname» häraf, bildadt
som myntnamnen skilling, batting, tioöring, fht. pfenting
’pfennig’, ags. silfring o. s. v.
Nu utdöda bildningar på -ning äro planterningh
’plantering’ (Mess. s. 225), regerning ’regering’ (Mess. s. 119); på
-ling: ströf(f)ling ’ett slags damasker’ (Chronander Bel. s. 140),
ombildning af ty. streifling, strömlingh ’strömming’ (Gustaf II
Adolf s. 489), jfr mlt. stromelink ds. samt i fråga om afl.
fisknamnen grönlingh, huitlingh (Asteroph. Tisbe s. 18); därjämte
ströming Bureus Suml.[2].
Nu obrukliga bildningar på -sel äro:
dödsel (-z-) ’död’ (Börk Dar. s. 8, 15, 41),
höbärgsel -(bärgzlen) ’höbärgning’ (I. Erici s. 273),
rörsel ’rörelse’ (Börk Dar. s. 43);
ängzel ’ängslan’ (ib.);
på -sle: fängzle ’fängsel, fängelse’ (Börk Dar. s. 43).
Substantiveradt adjektiv är:
vthlänsken ’utlännningen’ (Mess. s. 45).
I detta sammanhang må nämnas, att flera nu brukliga
folkslagsbenämningar ännu icke synas ha uppstått eller i alla
händelser icke varit så gängse som nu. Förut har (s. 129)
omtalats, att pluralerna svenskar(na) och danskar(na) under
1600-talet icke användas [3] (dock Tyskerna hos Gustaf II Adolf s. 584),
icke heller best. svänsken, dansken. För lybeckare sades och
skrefs (the) Lübeska (t. ex. Girs G. I s. 48), för engelsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
