Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 ANDREAS KARL RUTSTRÖM.
honom oförvållade, om han också sjelf, såsom antydt är,
ådragit sig en del af desamma. Tillåtande, att rättvisan
förqväfdes i partiyrans hvirfvel, hade fäderneslandet ut-
kastat denne sin son öfver sina gränser. Och likväl,
detta kmd var fortfarande föremål för den landsflyktiges
kärlek. Denna kärlek fick ett rörande poetiskt uttryck
i den nyårsönskan till Sveriges rike, som han 1767 ned-
skref i Hamburg och som börjas med de orden:
Mitt kära fosterland, du drottning uppå jorden!
Till dis. min hulda mor, min matta tanke går.
Jag i ditt sköte låg, men är en främling vorden.
Men icke ens sedan Rutström blifvit dritven öfver
sitt fiderneslands gränser och måste äta landsflylktens
bittra bröd, fick han vara i fred för sina fienders hat.
Ondskefullt beskyldes han för att genom gift hafva undan-
röjt en af sina vänner, hvilken testamenterat honom sin
betydliga förmögenhet. Naturligtvis blef ryktet snart
vederlagdt och den landsflyktige fick sin heder upprättad,
såsom han hade rätt att fordra.
Deremot erhöll han aldrig någon verklig upprättelse
för den orättvisa han lidit, då han emot gällande lagar
och författningar förlorade sitt embete. Väl återkallades
han från landsflykten, då hattpartiet år 1769 ånyo kom-
mit till väldet, men sin kyrkoherdebeställning återfick
han aldrig. Då han sistnämnde år kom tillbaka till fäder-
neslandet, ville visserligen konungen återgifva honom haus
förlorade plats, men Stockholms konsistorium och prester-
skap, hos hvilka hatet mot herrnhutismen och dess främste
svenska målsman var oberoende af alla vexlande och
hvarandra korsande strömningar inom den politiska at-
mosferen, hade en annan åsigt än konungen. Och denne
var nog svag att låta sin vika för deras, hvilka ansågos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
