Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER BRANDELL. 69
särdeles ovälkommet. Han fogade sig likväl efter den
befallning han erhållit. För att hindra soldaten från att
följa sin gamla vana påskyndade den fromme drängen
skrindans uttömmande, hvarigenom svärjaren knappast,
om han velat, fått tid att såra honom med sin osed. När
höet kommit på sin vederbörliga plats, ville Brandell
aflägsna sig; men då soldaten med enträgenhet bad honom
gå in, lät han öfvertala sig dertill, och märkvärdigt nog
hördes icke heller då någon svordom, utan han blef i
stället uppmanad att läsa något för soldaten, som för-
klarade, att detta skulle roa honom, emedan han visste,
att den unge mannen läste särdeles väl. Luthers postilla
blef således nedtagen från hyllan, och Brandell började.
Men dervid föll hans öga just på hvad han sjelf behöfdo
för sitt bedrötfvade hjertas tröst. Hans själs oro sking-
rades, och han fick erfara den frid, som han förut fåfängt
sökt, der den icke var att finna.
Under sin tjenstgöring i Högsjö trädde Brandell i
äktenskap med Anna Brita Geting, med hvilken han fick
någon liten förmögenhet, hvarigenom han försattes i till-
fälle att göra afbetalning på sina under studietiden
åsamkade skulder. Denna aftbetalning blef så mycket
lättare, som flere af hans fordringsegare efterskänkte rän-
torna. Sedan han några år före sin afflyttning till Ullån-
ger fått emottaga Nora prestbord såsom vice pastorslön,
efter det biskop Franzén tillträdt sitt embete, blef det för
honom lättare att försörja sin talrika familj.
Det är egentligen från och med Brandells tjenstgöring
i Nora, som hans stora rykte som andlig talare började
utbreda sig. Liksom Sellergren i Småland, anslog äfven
den norrländske presten en predikoton, som icke förut,
åtminstone på länge, blifvit hörd i den del af stiftet, der
han verkade. Det brinnande nit, hvaraf talaren sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
