Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL OLOF ROSENIUS. 95
Luleå församling och deorifrån utbredt sig i flere norr-
ländska kyrksocknar. Rosenius kunde icke, och det med
skäl, sluta sig till den scparatistiska rörelsen. Han för-
mådde icke finna något bibliskt stöd för de norrbottniska
läsarnes söndring ifrån en kyrka, ur hvilken de icke
blifvit utdrifne. Möjligen satte han med sitt evangeliska
sinne icke lika stort värde som de på de »gamla» böc-
kerna, der man får läsa, att Guds nåd förvärfvas genom
dopet och tron, hvilket är en sjelfmotsägelse, då hvad
som förvärfvas icke är någon nåd, och att man genom
dopet förpligtar sig till en sannskyldig helighet, hvilken
ligger utom den menskliga förmågan, Nog af, han blef
qvar inom kyrkan. Hade han utgått, skulle den svenska
statskyrkan sannolikt svigtat på sina grundvalar, så stort
var hans förtroende bland folket, men när han icke så
handlade, utan förhöll sig såsom man kunde vänta af en
man med hans andliga upplysning, vände sig de sepa-
rerades hat emot honom, helst som han skriftligen sökt
att upplysa dem om deras misstag och visa dem, att till-
räckliga orsaker till separation saknades. Ett exempel
må anföras på den afvoga sivnesstämning, som mot honom
gjorde sig gillande bland separatisterna. En prost till-
frågade en gång en separatistisk dam, hvad hon tyckte
om Rosenius. Hon svarade: »Icke synnerligen, han är
ingen kristen.» Då presten förundrad frågade: »huru så?»
Svarades: »icke kan väl den vara en kristen, som i lik-
bet med Rosenius varit en afton på bjudning hos lands-
höfdingen ;j Umeå». — Brytningen med de förra vän-
nerna, hvilka skiljt sig från kyrkan, blef fullständig. Det
atslitna bandet kunde icke återknytas.
Huru för öfrigt Rosenius outtröttligt verkade för
den vigtiga sak, som läg honom så ömt om hjertat och
i hvad förhållande han stod till andra framstående min,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
