Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTERER I DEN FORNNORDISKA LITERTUREN. 105
Hane, hvad ser du?” "Jag ser”, sade han, "hvad jag icke
ville se, kött”. Konungen sade: "Och om så vore, Åslak
Hane?” Denne svarade: "Harmligt är det, att en konung, som
fått så mycken heder i världen af sin färd (till Jorsala =Jeru-
salem), skall förse sig så. Annat lofvade du, när du steg ur
Jordan, efter att hafva badat isamma vatten som Gud sjelf,
med palm i handen och kors på bröstet, än att du skulle äta
kött på fredag, Om mindre män gjorde så, skulle de anses
förtjena stort straff. Icke är svejten så god, soni hon borde
vara, när ingen utom mig, lille man, vill tala om detta”.
Konungen teg, men tog intet af maten. Om qvällen kallade
konungen Åslak till sig och sade: "Hvem eggade dig, Åslak
Hane, att tala så uppenbara ord till mig inför alla männi-
skor?” ’’Herre”, sade han, "ingen utom jag sjelf”. Konungen
sade: "Du vill väl nu veta, hvad du skall hafva för din djärf-
het? Hvad tycker du dig vara värd?” Han svarade: ’’Vill
du löna väl, herre, är jag glad; går det annorledes, är det
ditt”. Då sade konungen: "Du månde få mindre lön än billigt
är. Jag vill gifva dig tre gårdar”. På liknande sätt hand-
lade samme konung mot en bondeson, Ottar Birting, som vid
ett tillfälle höll ett dristigt tal. Konungen blef öfver detsam-
ma så förbittrad, att han utbrast: ’"Vill du gifva mig råd, du
usle, lågättade torpareson”, sprang så upp, drog svärdet,
och det var, som ville han hugga honom. Men han stod upp-
rätt och rörde sig icke. ’Nu skolen I, mine vänner, veta”,
sade konungen, sedan han hunnit sansa sig, "huru jag vill
löna honom. Hittills har han varit kärtesven, men nu skall
han vara min ländman och dessutom skall han, hvilket icke
är mindre, snart vara den märkligaste af mina ländemän. Gå
nu att sitta bland ländemännen och tjena icke längre”. Det
fria ordet, som ledde sitt ursprung från ett uppriktigt hjärta,
skattades högt, äfven om det var för örat ett ’"hårdt tal”.
Man misstager sig dock storligen, derest man tror, att vå-
ra fäder altid öppet och oförtydbart uttalade sina tankar
och känslor. I den fornnordiska literaturen är talets tve-
igitized py (SO gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
