Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 FÖRELÄSNINGAR OCH AFHANDLINGAR.
och höll fast, Torkel (en af segrarne) lyfte yxan, vikingen
ryckte hårdt på hufvudet och han, som höll i håret, drogs
efter. Yxan for ned på hans båda händer, skar af dem och
stannade i jorden. De sårade tänkte icke ens på sina sår
eller på möjlig pardon, men väl derpå, huru de skulle "falla
hämnande” och i sjelfva dödsminuten aflägga prof på manna-
mod och sjelfbeherskning.
Jämmer och klagan öfver sår ansågs för en skam. Tor-
mod Kolbrunsskald träffades i slaget vid Stiklastad af flera
vapen, slutligen af en pil i venstra sidan; han slet bort pil-
skaftet, gick till husen, der de sårade lågo, qvad här kung Olofs
lof och begaf sig derefter till en läkeqvinna, hvilken uttryckte
undran öfver att han syntes så blek och frågade honom, hvar-
för han icke bad om läkning, derest han var sårad. Han sva-
rade med en svårtydd vers, gick till elden och stod der en
stund. Då sade läkeqvinnan till honom: "Gå ut, karl, och tag
in veden, som ligger utanför dörren”. Han gick ut och kom
in med ett fång ved, som han kastade ned på golfvet. Då
såg läkeqvinnan honom i anletet och sade: "Fasligt blek är
du. Hvi är du sådan?” Tormod qvad då en sång, i hvilken
han yttrade, att få varda fagra af sår, att han mötte pil-
skurarne och att den med kraft framslungade svarta malmen,
såsom han trodde, bitit hvasst och farligt nära hjertat. Qvin-
nan fick nu undersöka pilsåret, som var så svullet, att endast
litet af pilen syntes. Hon förmådde ej uttaga densamma.
Då sade Tormod: "Skär du kring järnet, så att man kommer
väl åt med tången; gif den sedan till mig och låt mig rycka”.
Hon gjorde som han sade. Han tog då guldringen af armen
och lemnade läkeqvinnan, bedjande henne göra deraf hvad
hon ville. "En god -dyrbarhet är det”, sade han, ""konung
Olof gaf mig honom denna morgon”. Sedan tog han tången
och ryckte ut pilen; men denna hade hullingar, och vid dem
sutto tågor af hjärtat, några röda, andra hvita. När han såg
det sade han: "Väl har konungen födt oss, då jag är så fet om
hjärtrötterna”. Derefter lutade han sig bakut och dog. Hans
igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
