- Project Runeberg -  Valda skrifter I. /
309

(1892) Author: Johan Alfred Enander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA GATLOPPEN I TENNESSEE. = - 309

ankomst säkert kommit, öppnade nu eld på oss; och under
ett par ögonblick tycktes hela luften vara full af kulor och
"sjongane jarnbita”, för att begagna våra eldares uttryck.

«Elda bättre, Sven!” röt lokomotivföraren. ’"’Se till att
alla dragöppningar stå på vid gafvel och kasta in så mycket
kol eldstaden rymmer, det är eljes snart ute med oss.”

Sven tog lugnt sin snugga ur munnen och fattade skof
veln för att verkställa befallningen, men i samma ögonblick
träffades tendern af en bomb, som exploderade endast om-
kring 3 fot från oss. Det var ett 10 tums odjur; och att
någon af oss undgick döden vid explosionen är snart sagdt
ett underverk. Då röken skingrades fann jag, att en del af
tendern samt taket till vår "cab” försvunnit och att Sven
låg på golfvet med en afskjuten arm och flera smärre sår.
Icke en klagan, icke en suck kom öfver hans bleka läppar;
han endast frågade oroligt: "hvem ska ella nu?” Han lug-
nade sig dock, då jag lofvade intaga hans plats, efter det
jag, så godt jag kunde, beredt honom en bädd i ett hörn.

Vi hade nu kommit utom skotthåll för batterierna, hvilka
endast då och då sände oss på måfå ett skott till afskeds-
helsning och såsom prof på deras goda vilja.

«Nu äro vi räddade”, fade jag med en suck af lättnad;
«det var deras sista batteri. Nu ha vi banan klar framföt
oss.”

«Jag hoppas det”, svarade Peter. "Huru är det med din
arm, Sven?”

«Åh dän varker som tannavark”, svarade den tilltalade,
«emen dä ä inte dä varsta inte. Dä ä varre, att vi kanske
allri få uträtta vårt ärane.”

«Hvad menar du?” frågade jag. "Våra spioner ha ju
upplyst oss om, att inga rebeller finnas i närheten, sedan
batterierna passerats.”

«Dä har ja la årning på”, genmälde Sven, "men se di ele-
mänskade kanaljera komma ätter oss, å skönna vi oss inte,
så ha vi dom här i rukane rappet.”

Original from

igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ejavalda/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free