- Project Runeberg -  Valda skrifter I. /
313

(1892) Author: Johan Alfred Enander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA GATLOPPEN I TENNESSEE. 313

förskräckligt att blifva nedskjuten så nära vänner och rädd-
ning!” |

«Ja, så är, det”, sade lokomotivföraren. "Nu fins det
emellertid intet hopp. Sedan de skjutit är icke mycket qvar
af oss; och det dröjer icke länge innan det smäller.”

Vid dessa ord flögo mina tankar blixtsnabt långt öfver
hafvet till en låg och torftäckt hydda, omgifven af granar
och björkar, i mitt gamla fosterlands sköna Vermland och
en bönesuck, i hvilken jag inneslöt icke blott mig sjelf, utan
äfven de kära der "hemma”, banade sig väg ur mitt bröst.
I en lika varm suck inneslöt jag hela den här, i hvars leder
jag kämpat, och frihetens heliga sak, för hvilken äfven mitt
ringa lif skulle nästan för visso blifva ett offer. Jag väcktes
dock snart ur mina drömmar af den kallblodige Sven, som
yttrade:

«Vi få la snart lof å hitta på nokot huss, så att didare
fulinga inte skena ikull oss. Ja” mäktar inte ella, men ja ä
så pass hörker, så ja” kan se ätter maskineriet männa I ge
dom smorja te hjula”.

«Hvad menar du?” svarade Peter, "tänk och tala qvickt!
Vi ha icke tid till något söl.”

«Ah, du ä allti så häpen” genmälde Sven. "Hvar ä talg-
kannera, som vi tog” mä oss.”

"Hurra, Sven”, utropade lokomotivföraren, liksom om
han utan vidare förklaring förstått vestgötens ord. "Kap-
ten”, sade han derefter. "Ni kan vara lugn för edra depe-
scher och det har ni Sven att tacka för.”

Peter fick derefter i hast fatt på de nära ångpannan stå-
ende "talgkannorna”, af hvilka hvardera rymde omkring en
gallon eller något mer. Den ena af dem gaf han till mig un-
der det att han behöll den andra sjelf, och så begåfvo vi oss
åter öfver kolen till tenderns bakända. Jag hade icke den
ringaste föreställning om hvad vi skulle uträtta med våra
"talgkannor” och tiden medgaf inga förklaringar.

"Luta eder ned”, sade Peter, "och slå genom kannans

Original from

igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ejavalda/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free