Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPIONEN FRÅN SMÅLAND. 385
följaktligen tröttsam och svår. Kärleken till friheten samt
fruktan för ledsamma efterräkningar, derest flykten misslycka-
des, påskyndade de båda flyktingarne, så att de efter några
timmars vandring hade lägret flera mil bakom sig. I dag-
ningen kommo de till en gammal bofällig, obebodd negerkoja
vid en af Edistoflodens många vikar. De voro nu öfvertygade
om omöjligheten att till fots verkställa flykten, och då en
gammal bristfällig båt här påträffades skyndade de, att med
de hjälpmedel de i negerhyddan funno, sätta densamma i nå-
gorlunda "’sjödugligt skick", stego sedan i farkosten och rodde
med kraft längs stranden i hopp om att före qvällen komma
osedda af alla rebeller i unionsflottans närhet.
Häruti missräknade de sig likväl. Då qvällen kom, voro
de i en stor vik omkring 300 yards från norra Edistofloden.
Här stego de uttröttade männen i land för att turvis under
några timmar hvila i skygd af en hög jordbank. Frisk föll
först i sömn, men väcktes snart af negern, hvilken meddelade,
att han hört ljudet af en blodhunds egendomliga skällande
och yrkade att flykten måtte genast fortsättas. Under sam-
talet härom hördes det omnämda ljudet tydligt, och det
dröjde icke många sekunder innan småländingen och negern
skjutit ut båten och sutto vid årorna. Snart var farkosten
i midten af den omkring 200 yards breda viken. Skällandet
närmade sig, ryttares sabelskrammel hördes och fackelsken
hörjade lysa såsom stjärnor först på den venstra sidan och
sedan på den högra sidan om viken ända ned till floden.
Ett rop från den venstra stranden och en kulas hvinande
underrättade flyktingarne om att de voro upptäckta. Frisk
bad då på god engelska den förskräckte negern, att han icke
skulle fälla modet, utan ro mot floden, "ro för lif och frihet”.
Att af rebellerna tillfångatagas var detsamma som att för-
lora det ena eller det andra. Repet väntade småländingen
och slafveriet negern. Båda ansträngde sig derför till det
yttersta för att i hast uppnå floden, å hvilken de kunde vara
jämförelsevis säkra för förföljarnes kulor.
Oriqir O
igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
