Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Erik Jakob Ekman. Av J. W. Håkanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
ningen av densamma. Jag hade för liten erfarenhet av det
andliga livet för att kunna tillfredsställa den gamla veteranen. ’Det
blir väl bättre’, sade gumman, när hon slutat sina anmärkningar,
’det blir väl bättre, när pastorn får vara med några år. Men då
vill jag blott säga pastorn: lägg bort sin lärda apparat och bliv
en riktig bibelläsare’.»
Ekman tillägger, att han efter detta första besök »var nästan
daglig gäst» i »Kersti-Mosters» stuga, där pastorn och gumman
hade härliga »lärostunder kring det heliga bibelordet». Sorg
och glädje delade han med henne. »Ja, det var en skön tid i mitt
liv, varpå jag ofta med tacksamhet tänker tillbaka», utbrister
han. »Jag hade», förklarar han slutligen, »ofantligt mycket större
andlig behållning av min andra högskolekurs i ’Kersti-Mosters’
lilla stuga än av min första vid Uppsala universitet. Men den
kurs, som börjades vid det lilla bordet omkring den nötta Bibeln,
den får icke slutas. Den måste fortsättas livet igenom.»
Huru den unge pastorn mottogs av de troende i allmänhet vid
sitt tillträde till den nya platsen, skildras av en meddelare från
Åmot, som i sin ungdom stått Ekman nära. Det framgår tydligt
av denna skildring, att de troende icke allmänt voro så kritiska
som »Kersti-Moster». Skildringen lyder:
»Att det var en spänd väntan bland åmotsborna, när det skulle
bli ombyte på präster, och att man undrade, hurudan den skulle
bli, som skulle komma i stället för den då så beryktade och väldige
pastor Lundeberg, det var ju icke underligt. Så kom pastor
Ekman. Jag minns ej så mycket ordagrant av vad han predikade,
men då han höll sin inträdespredikan, minns jag hans
ingångs-ord, då han, såsom då var brukligt, till inledning läste upp
ett språk, som ej stod i texten. Det lydde: ’Detta är vägen, gån
den, och eljest varken på den högra sidan eller på den vänstra.’
Nu förstod man, att det var en präst, som gick på himlavägen och
även kunde och ville leda sina församlingsbor samma väg. Ja,
det blev en kraftig predikan. Jag minns, att han sade: ’Här vill
jag höja Kristi fana och önskar samla denna Ämots församling
under denna fana till en bedjande och kämpande församling, som
vinnlägger sig om att vinna härlighetens krona’. När man kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
