Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Om försoningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
»Hela hans liv bevittnade ock sanningen därav, att han offrade sig
helt och hållet åt sin himmelske Faders vilja.»
»Men utom de nu nämnda offren vid prästernas invigning förekom
ännu ett offer, som är alldeles egendomligt just för denna invigning, vilket
därför aldrig förekom vid något annat tillfälle, nämligen offret av
in-vigningsväduren. Det synes, som om detta offer utgjort sammanfattningen
eller resultatet av de föregående offren, som hörde till invigningen. Först
sedan prästernas invigningsoffer fortgått i sju dagar, ansågos de vara
vederbörligen invigde. Härom heter det: ’Och I skolen icke utgå i sju
dagar ifrån dörren till församlingshyddan ända till den dag, då edra
in-vigningsdagar äro ute; ty i sju dagar skall eder invigning räcka’ (3 Mos.
8: 33). Detta offer frambars då såsom slutlänken i prästernas invigning.»
»I likhet med vad som skett vid det syndoffer och brännoffer, som
hörde till prästernas invigning, lade Aron och hans söner sina händer på
invigningsväduren för att därmed tillkännagiva, att de offrade sig själva
i detta offer. Sedan väduren därefter blivit slaktad, togs av dess bloa
och därmed beströkos högra örtippen, högra tummen och högra stortån på
Aron och hans söner. Därmed ville man utan tvivel giva tillkänna, att
Aron och hans söner genom att offra sig åt Herren hade invigt hela sitt
liv till Herrens tjänst. Deras öron skulle vara hänvända i helig lydnad
till Herren. De hade att akta på Herrens Guds röst samt höra till, d. v. s.
vara villiga, lära känna Guds vilja. Deras händer skulle vara redo att
verka Herrens verk och att utföra det som honom täcktes, och deras fötter
skulle vara snabba att löpa på Guds budords vägar. Att erinra om dessa
förebilders uppfyllelse i Jesu Kristi person och liv, huru han överlämnade
hela sin varelse till sin himmelske Faders förfogande, är utan tvivel icke
av nöden; ty det ligger uppenbart för var och en. Hela hans liv bär det
fullkomligaste vittnesbörd därom.»
Enligt Ekmans framställning skulle såväl syndoffret som
heloffret och invigningsoffret beteckna den offrandes absoluta
hängivenhet till Guds tjänst, ja, att den offrande offrade sig själv i
offerdjuret åt Gud. Att den offrande lade sina händer på
offerdjurets huvud, angav just, att sådan var offerhandlingens mening.
14. Emellertid sammanfattar Ekman på ett tilltalande sätt de
förebildande handlingar, genom vilka översteprästen och hans
söner blivit invigda, till en verklighetsbild, bilden av nya
förbundets överstepräst och säger:
»Så har Kristus blivit fullkomnad och skickliggjord att tjäna oss i de
ting, som tillhöra Gud. Alla sina gåvor och krafter har han helt och
hållet offrat på det andliga brännoffersaltaret. Först och sist frågade han
efter att göra sin himmelske Feders vilja. Därför sade han ock: ’Jag
måste, medan det är dag, -verka hans verk, som har sänt mig; det
kommer en natt, då ingen kan verka’ (Joh. 9:4). Och emedan han själv
har sina händer fyllda med himmelska frälsningsgåvor, så kan han ock
meddela dessa sina gåvor åt de människor, som äro i behov av hans hjälp.
Därför heter det om honom: ’Uppfarande i höjden fångade han fångar
och gav människorna gåvor’ (Ef. 4:8). Särskilt tänkte han då på sin
brud, sin församling, som han för en tid skulle lämna, vadan han hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
