Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 2. E. J. Ekman och distriktsföreståndarna. Av E. F. Holmstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i59
kännande däråt och hade alltid ett uppmuntrande ord att säga.
Att arbetaren är värd sin lön, var en sanning, som Ekman
erkände, och han var gärna med om att den lönen skulle bliva så
riklig, som omständigheterna medgåvo, på det att
distriktsföre-ståndarna icke skulle behöva utföra sitt maktpåliggande arbete
under ekonomiskt tryck och bekymmer. Han brukade
fördenskull kärleksfullt göra sig underrättad om deras ekonomi och
om deras familjeförhållanden.
Alltid märktes det, att Ekman var medveten om sitt ansvar
för och kände sin samhörighet med denna kår och att den städse
kunde påräkna hans skydd och stöd i sitt arbete. Kommo
distrikts-föreståndarna, predikanterna eller församlingarna i något
trångmål, isynnerhet om det skedde för frikyrklighetens och evangelii
skull, var han alltid redo att inskrida för att hjälpa och råda.
Ofta var han ute på resor i distrikten och deltog då med lust och
kraft i mötena eller också besökte han enskilda församlingar. Det
var en fröjd att få följa honom och vara i hans sällskap under dessa
besök. Folkligt och otvunget umgicks han med alla, och
förtroendefullt samlades publiken omkring honom. I hemmen, där han
var gäst, lämnade han de bästa minnen och intryck. Ljus och
trevnad spridde han omkring sig, medan han vistades där, och en
strimma av ljus dröjde kvar, sedan han rest. Han var alltid
välkommen åter. Hans föredrag, isynnerhet då han talade om
missionen, voro kraftiga och fulla av inspiration, och genom dem
väcktes i bygderna intresse för Missionsförbundet och dess
verksamhet. Härigenom blevo hans besök till synnerlig hjälp
även för distriktsföreståndarne i deras arbete.
Då distriktsföreståndarne stundom kände sig uppfordrade att
offentligt motsäga åtskilliga av Ekmans teologiska läromeningar,
och detta till och med ganska skarpt, kunde de efteråt hos honom
aldrig förmärka någon misstämning, något småsinne eller
någon hämndlystnad. I viktigare frågor inhämtade han gärna
deras tankar och utlåtanden. När hans bok om evighetsstraffen,
vilken väckte en sådan storm bland Förbundets vänner, utkom och
fråga blev, huruvida han kunde stanna kvar på
missionsföreståndareposten eller icke, begärde han, att distriktsföreståndarne, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
