Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 3. Dr E. J. Ekman som konferensordförande. Av Carl Boberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
och behaglig stämning på samma gång det utgjorde en varning
för andra, som begärde ordet, att icke löpa iväg på samma sätt.
Förr voro debatterna på årskonferenserna ofta ganska långa.
Ordet begärdes många gånger allt för livligt. Vid ett tillfälle
begärde 11 talare ordet för att diskutera om huruvida en fråga
skulle diskuteras. Detta tyckte Ekman vara väl mycket. Eljest
var han mycket tålig och satt t. o. m. med ett småleende och
åhörde talare, som icke voro så synnerligen hemma i ämnet men
orerade väldigt ändå.
Bland de främsta debattörerna i konferensen, näst
Waldenström, voro Norberg och predikant Aug. Peterson. Den senare
hade en särskild förmåga att koncentrera sig, fatta det
huvudsakliga i en fråga och formulera ett uttalande, vilket han t. o. m.
någon gång kunde få sig tillviskat. Ofta blev det dock
beslutat i överensstämmelse med hans förslag, vadan han framstod
som en betydande man. Själv var Peterson ingen vidare
tänkare; men han hade en otroligt stor förmåga att samla och
begagna sig av andras tankar, beroende på att han hade ett utmärkt
minne samt var självständig, orädd och kvick i vändningarna. —
En person, som väckte uppseende på konferensen, då han deltog
däri, var orientalisten doktor Erik Nyström, vars karaktäristiska
vita huvud med det yviga håret lyste över mängden, ty han var en
ganska reslig gestalt. Då det gällde lärofrågor och vad som står
skrivet i grundtexten och kyrkofäderna, hade han mycken reda
på sig. Doktor A. B. Beskow var en annan blid och hjärtegod
personlighet, som skymtade bland ombuden; så även någon gång
doktor E. W. Wretlind m. fl., som kunde räknas till de lärda. Med
aktning och kärlek minns man män som C. J. Nyvall, J. Erixon,
Svenning Johansson, Samuel Johansson, Sven Johnsson och J.
Nilsson i Vinslöv, Carl Lalin i Kristinehamn, rektor-Carl
Pehrs-son m. fl. predikanter och missionärer, vilkas namn äro i Livets
bok men vilkas personligheter nu äro borta.
Den som har varit med så gott som från början märker ju,
hur de gamla försvunnit en efter annan. Det är nu icke många
utom Grufman, Palmberg, Gauffin, Lindholm, Hellgren och några
andra, här icke namngivna, som äro av den gamla
uppsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
