Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Kom så en annan kyrklig fråga, som Ekman berört redan i
diskussionen om civiläktenskaps införande. Den välkände
metodistpastorn Jak. Erikson och den allbekante fredsaposteln K. P.
Arnoldson, vilka båda likaledes tillhörde riksdagen, hade var för
sig och med något olika yrkande motionerat om sådan ändring
av gällande förordning angående främmande trosbekännare, att
det skulle vara medlem av svenska kyrkan, som sådant önskade,
medgivet att få utträda ur kyrkan utan att behöva uppgiva sigj
vilja övergå till något annat samfund. Ekman fick vid
behandlingen i kammaren av dessa motioner tillfälle att ytterligare
utveckla sina åsikter i frågan. Själv skulle han icke kunnat
uppgiva det trossamfund, till vilket han önskade övergå, emedan
intet samfund funnes inom landet, som så tilltalade honom, att han
kände sig manad att ansluta sig till detsamma. Man måste även
taga en annan faktor med i beräkningen, nämligen att det
samfund, till vilket man förklarade sig vilja övergå, också vore berett
att taga emot en såsom medlem. Visserligen vore det
beklagligt, att det funnes personer, som förnekade Guds tillvaro
och ett liv efter detta, men icke ändrades detta förhållande
därigenom, att de tvingades stå kvar i kyrkan. Ärligheten fordrade,
att varje människa i religiöst hänseende finge vara, vad hon
verkligen vore. Genom lagar och yttre medel kunde människor
icke tvingas att övergiva sin övertygelse. Antingen de nödgades
stå kvar i kyrkan eller icke, bleve deras ställning i grund och
botten densamma. Men det vore för kyrkan själv fördelaktigast,
att hon släppte ifrån sig dem som icke ville ha något med henne
att skaffa. Hon borde icke befrämja ett offentligt skrymteri.
Dessa motioner blevo i huvudsak bifallna av andra kammaren,
som däremot avslog en annan av K. P. Arnoldson väckt motion
om viss mildring av bestämmelsen, att det må ankomma på
konungen eller vederbörande myndighet att avgöra, huruvida den
ämbetsman i statstjänst, som till utträde ur svenska kyrkan sig
anmält, må bibehållas ’vid eller skiljas från tjänsten. Emellertid
talade Ekman även för denna motion och framhöll, att det icke
är blott en yttre anslutning till en viss trosbekännelse, som gör
en person skickad att förvalta ett ämbete, utan i stället ära och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
