Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
de frikyrkliga och som kammaren hade besvär med att slå ihjäl,
ville Ekman erinra om att det funnes andra frågor att lösa, som
voro lika viktiga eller kanske ännu viktigare än tullfrågor.
Alldenstund regeringsformen stadgade, att riksdagen ägde att
gemensamt med konungen stifta, förändra eller upphäva kyrkolag,
voro de frikyrkliga representanterna i sin fulla rätt att frambära
motioner rörande kyrkliga angelägenheter.
Lagutskottet hade vid detta tillfälle delvis gått motionärerna
till mötes. Men detta hjälpte icke, utan både motionerna och
utskottets hemställan avslogos.
Frågan om rätt för medlem av svenska kyrkan, som omfattat
främmande lära, att begära sitt utträde utan angivande av det
samfund, till vilket han ville övergå, förekom även vid 1886 års
riksdag. Pastor Jak. Erikson hade nämligen förnyat sin motion
i ämnet. Lagutskottet ville medgiva dylik rätt endast för dem
som omfattat främmande kristen lära men icke för dem som
bekände sig till icke-kristen lära. Staten skulle genom att utsträcka
rätten även till de sistnämnde uppgiva sin ställning som kristen
stat, förmenade utskottet. Ekman fann detta skäl ohållbart och
uttalade sin förundran över att de vanliga tankelagarna liksom
suspenderades, så snart man komme in på det religiösa området.
Vore staten kristen, borde den låta den fara, som icke bekände
sig till kristendomen. Men utskottet resonerade ungefär
sålunda: »de medlemmar av svenska kyrkan, som bekänna sig till
kristen lära, må gärna lämna statskyrkan. Men dem som bekänna sig
till icke-kristna läror, dem måste vi ovillkorligen ha kvar, emedan
vi äro en kristen stat och en kristen kyrka.» Man måste erkänna,
att detta argument var ganska dräpande. Andra kammaren
biföll även denna gång motionen, men då medkammaren avslog den,
stod frågan fortfarande på samma punkt.
I tullfrågan hade en omsvängning ägt rum sedan föregående
års riksdag. Andra kammaren biföll nu med 6 rösters majoritet
väckta motioner om tull å spannmål, men då första kammaren
avslog dem och denna kammares mening segrade i den
gemensamma voteringen, måste protektionisterna giva sig till tåls ännu
en tid, innan de ivrigt åtrådda tullarna blevo en verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
