Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. I solnedgången. Av J. B. Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
kunde följa samtalets gång inom en liten krets av vänner.
Också nämnde han för mig, att minnet började svika honom, när
han skulle uppträda och predika Guds ord. Han hade svårt att
minnas, vad han tänkt och nedskrivit vid förberedelsen. Men
detta kunde ingen märka under föredragets gång.
Den sista söndagen av hans liv talade jag i vårt
missionskapell. Dr Ekman med sin familj var närvarande. Han lovade
att predika följande söndag, vilket vid slutet av sammankomsten
blev kungjort. Vi följdes sedan åt till vårt hem, där vi kommo
i ett livligt samtal ’’om frigörelsen från de jordiska intressena.
Han omtalade då, att han förvånat sig över att flera av hans
äldre vänner i Stockholm kastat sig in i nya affärsföretag. Harr
hade för sin del vägrat taga del i dessa företag och även avrått
sina vänner. »Vid min ålder», yttrade han, »bör man koppla
ifrån affärerna, så att man är redo för uppbrott, när Herren
kallar. Vad mina jordiska affärer beträffar, har jag ällt’så klart,
att ett barn kan reda upp dem, om jag faller ifrån. Skulle
Herren skänka några år ännu, så bör man använda dem till
självprövning och för att vara till glädje och trevnad för de sina. För
min del har jag sökt att få allt klart mellan mig och mina
medmänniskor. Jag har inte något emot någon. Jag har ock allt
klart mellan min Gud och mig. Jag är redo för uppbrott.»
Det låg någonting profetiskt i dessa hans ord. Ty det blev
vårt sista samtal. Följande dag reste han till Stockholm och
återkom på tisdagskvällen till Ekholmen. Han var även den
följande dagen glad och blid som vanligt och gick på kvällen
ned till ångbåtsbryggan för att hämta dagens post. Sedan
företog han en promenad inåt ön genom den vackra, lugna skogen
och skulle just återvända till Ekholmen, då han greps av stor
matthet och måste sätta sig att vila vid vägkanten. Här såg
honom en grannfru, som skyndade till och frågade, om hon skulle
få hjälpa honom hem. Han samtyckte men förmådde gå blott
några steg. Grannkvinnan bjöd honom då in i sitt hem, där
han lade sig ned på en divan. Bud sändes efter fru Ekman. Hon
hann till honom, fick en handtryckning och hörde honom säga:
»Gud är stor och rik och barmhärtig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
