Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemmanens bestand. Nybyggare skulle fortfarande liafva
rätt att sia sig ned å skogsmarken och där grundlägga nya
bol, under förbehåll blott om skyldighet för jordinnehafvarne
att utgöra skatt lill kronan.
Nybyggarne voro emellertid på de stora skogsmarkerna
i Norrland ganska fåtaliga, och säkerligen gjordes rätten till
fortsatt besittning sällan stridig för de byalag och enstaka
gårdar, som lill marken hade gamla anspråk. Så komino
byar och gårdar att tillvälla sig stora områden, livilka de
försvarade ibland med godkända rösen, men merendels under
åberopande af urminnes häfd. Man föranlåtes liäraf antaga,
att främlingar, hvartill räknades alla utsocknebor, i allmänhet
uteslötos från tillträde till jorden. Mest gynnade voro barn
af bydelägare. Dessa företogo sig också släktled efter
släktled att odla å utmarken. Tämligen tillfällig var nog i
flertalet fall odlingen, men någon gång hade den mer
varaktighet. och, där det senare var händelsen, ökades i sinom tid
merendels odlingens värde genom att hus uppfördes, hvarmed
af det hela blef ett nytt bol. till en början törhända under
den mer blygsamma skepnaden af ett torp, som det ibland
allt framgent förblef, men ibland lades såmedelst grunden till
elt hemman med de anspråk, hvartill omfånget berättigade.
»Torp, som förmenas böra skattläggas», utgör också en hart
när socken efter socken återkommande rubrik i vara äldre
jordeböcker. Fixeringen af grundskatterna under Carl Xl:s
tid medförde ej förändring häraf, och det var först efter
det år 1740 jordinnehafvaren tillförsäkrats skattefrihet för
uppodlingar, oafsedt om de skett i förening med utflyttning,
som nyhemman ej längre uppstodo inom ett. byalags
ägoområde. Det förutsattes dock härvid, att ägoområdet var
genom laga rå och rör afskildt, och därhän kom man först
sent i det vidsträckta Norrland. Skyldighet bestod icke blott
där utan öfverallt, bvarest hemman tillkommit å gammal
allmänningsjord, för ägare af hemman att underkasta sig
afvittring gent emot kronan, hvars rätt till den länge
värdelösa och därföre ej tillvaratagna allmänningsjorden efter
Gustaf I:s tid syntes klar. Mark, som icke rätteligen till
hemmanet hörde, skulle alltså, om det påfordrades från
kronans sida. afträdas. Därom gällde blott en mening, och ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
