Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linde sin förklaring i den olika sociala uppgift, som gafs
en livar af dessa stånd. Frälsemannen skulle vara de
ledande både i krig ocli fred samt beholde därför ett visst
varaktigt ekonomiskt underlag. Ända Iill år 1809 dröjde
det, innan det här i Sverige var ofrälse personer tillätet att
köpa säterier, och i utlandet vidliöllos än längre dylika
bestämmelser. 1 motsats mot adeln ansägos bönderna utgöra
det egentliga närings- och skatteståndet. Härigenom kom
samhällsintresset att kräfva gränser för bådas jordlörvärf.
Adeln förbjöds att underlägga sig skattejord, sa länge den
kamerala naturen däraf berördes, och älven efteråt såg man
det ogärna. För frälsemännen inbördes syntes
begränsningar icke beliöfliga, men väl för bönderna. Ingen af de
senare lick nämligen under medeltiden och länge därefter
halva mer jord än att han därpå vore fullsuten. Det tilläts
jämväl icke dem att underlägga sig mer af
byallmännings-jorden än skäligt var. Rättsuppfattningen var härutinnan
densamma i södra, mellersta och norra Sverige. Trots
jorden i den sistnämnda landsdelen var alldeles värdelös,
angilVer Hälsingelagen, efter hvad ofvan meddelats, att
den enskildes handlingsfrihet hade behof af inskränkningar.
Hvad som hörde lill ett liemman, skulle ej fä därifrån tagas,
och s. k. skattskyldig jords minskning genom afsondring
var från från Gustaf I:s tid under mer än två sekel strängt
förbjuden. Hemmansklyfning medgals allenast under vissa
förbehåll, tillkomna af fruktan, att ägoområdet skulle blifva
sä ringa, att jordinnehalYaren urständsattes alt betala sina
utskylder. Meddeladt förbud att sammanlägga ett hemman
med ett annat, synnerligast om därmed förbands borttagande
af del ena hemmanets åbyggnader eller s. k. afhysning
gäller lill och med ännu, om ock någon tillämpning af
stadgandet icke kan ifrågakomma.
Detta och annat mer utmärker, hvilken vikt under förflutna
tider tillmätts alpassningen af jordbesittningen efter
arbetsförmågan och jordinnehafvarens sociala uppgift. Olikheterna
mellan bönder och den gamla tidens landtliga öfverklass
frälsemännen beaktades, och förbisåg man ingalunda det
inom båda dessa klasser gemensamma intresset af att vara
skyddad emot rubbningar i besittningen samt att, då en
rubbning i följd af dödsfall icke stod att undvika, foga det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
