Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättigats till högre klass,
infinna sig å läroverket.
Elev, «som skall i lärover-
kets lägsta klass intagas, bör
halva uppnått en ålder af 9
till 12 år samt inhemtat:
1:o) i religion, de vigtiga-
ste berättelserna ur gamla och
nya testamentets bibliska hi-
storie samt kristendomens huf-
vudlåror enl. Luthers lilla ka-
tekes;
2:o) i läroverkets undervis-
ningsspråk, betonad innanläs—
ning och förmåga att med
egna ord redogöra tör inne-
hållet, ätvensont det vigtigaste
af satsanalysen;
3:o) i räkning, nöjaktig fär-
dighet i hufvudräkning samt
på tatla quatuor species med
hela tal och sorter;
4:0) det väsentligaste af
Finlands geografi, grunddra—
gen af fysiska geogrant samt
kännedom af Europas riken
och deras hufvudstäder;
5:o) kännedom af de vig-
tigaste geometriska grundfor-
merna i planet och rymden
jemte någon ökning att på fri
hand teckna dem;
6:o) i stil- och rättskrifning:
behjälplig färdighet.
Ekenäs i Augusti 1893.
l(arl Malin.
V. N. 3 ggr. 1 s. 86 r.
instrumental undersök-
ning af järnvägssträc-
kan Ekenäs—l3järnå.
l anledning af stadsfullmäktiges
den 14 dennes fattade beslut an-
gående bekostandet af en instru-
mental undersökning af järnvägs-
sträckan Ekenäs—lljärnå. hafva
de af fullmäktige utsedda komi-
terade, till respektive guvernörer
i de hvardera länen. aflåtit en så-
lydande skrifvelse:
Ti« Gunnars-stressa öficcrsthlarsels
fän-.
sedan instrumental undersök-
ning af en tilltänkt kustbana emel-
lan Helsingfors och Åbo städer
på dessa städers bekostnad inne-
varande sommar verkstålts af Of-
veringeniör Theodor Tallqvist och
dervid tvenne alternativa linier
hlifvit uppgångna, af hvilka den
ena endast skärs Hangö——Hyvinge
banan, då den andra däremot
förutsätter cn blifvande samtrafik
under någon sträcka af sagda ba-
na, hafva Ekenäs stadsfullmäktige,
i betraktande af den större utsigt
till förvärkligande den senare af
dessa alternativa projektlinier tyk-
kes erbjuda och då således en
omedelbar förbindelse mellan Hel-
singfors och Åbo städets genom
den tilltänkta jernvägen icke torde
vara att emotse , ansett sig böra
i sakens intresse framställa till-
förlitlig utredning om de fördelar
i billigare anläggningskostnad och
större trafik(. som en tredje vari-
ant. eller den vester om Hangö
—Hyvinge jernväg tänkta bande-
lens anknytning till sagda jernväg
strax söder om broarna öfver
Pojo viken, med all sannolikhet
kotnme att erbjuda. l sådant af-
seende hafva stadsfullmäktige an-
slagit medel för hekostande af in-
strumental undersökning af denna
variant samt träffat öfverenskom-
melse med Ofveringeniör Theodor
Tallqvist att sådan undersökning
verkställa, hvarutom stadsfullmäk-
tige, på sätt bilagda protokollsuts
drag utreder, öfverlämnat åt un-
dertecknade att vidtaga de åtgär-
der som för utförandet af Full-
mäktiges beslut kunde erfordras.
l anledning häraf och med stöd
af lcejserliga förordningen angå-
ende förberedande undersökning
för anläggning af enskild järnväg
af den 23 November 1891 få vi
äran anhålla att Hert- fluvernören
ville meddela Ekeuäs stad tillstånd
till verkställandet af omordade
jernvägsundersökning under öfver-
ingenjören Tallqvists ledning så—
vidt undersökningen berör-Nylands
län; och få vi i sådant afseende
äran meddela att undersökningen
är afsedd att med det snaraste
vidtaga och utföras under loppet
af innevarande år samt skall om-
fatta sträckningen från någon
punkt söderom jernvägsbroarna
öfver Pojo viken genom Pojo,Te-
nala och Bjernå socknar till nå-
gon punkt å den på Helsingfors
och Åbo städers bekostnad alla-
redan undersökta jernvägslinien
inom sistsagda socken.
Enär ifrågakomna järnvägsuns
dersökning skall utöras för Eke-
näs stads räkning, våga vi slut-
ligen uttala den förhoppning att
Heisr Guvernören icke skall finna
nödigt föreskrifva nedläggandet af
den i § 33 af Kejserliga förord-
ningen af den 15 April 1889 an-
gående enskilda jernvägar för all-
män samfärdsel föreskrifna säker-
het för ersättningar hvilka kunna
tillkomma vederbörande jordegare
för skador, förorsakade genomslin-
dersökningen. Ekenäs den 19 Au-
gusti 1893.
Björn schauman. Mikael Linden-
flvem gagnar en möj-
lig mjältull mot
Tyskland?
Med en nedslagenhet, säger V.
T. som på långa tider icke varit
spord, motsägs annalkandet af se-
nast förflutna vinter. Det af före-
gående års medelmåttiga skördar
och ekonomiska trångmål redan
underminerade läget förvärrades
ända till det mest hotfulla af
gångna sommars missväxt och yt—
terligare decimerade pänningtill-
gång. Dyr tid, hunger och för-
tviflan syntes åter oåterkalleligen
stå för dörren.
Af erfarenhet viste man i detta
land, hvad sådant ville säga.
Det gälde icke mer och mindre
än vårt folks oundgängligaste exi-
stensvilkor. såväl lekamligt som
andligt. ty med rubbning idet
ena följde ett ohjälpligt nedåt-
gående i det andra. och detta
icke allenast för tillfället utan äf-
ven för närmaste framtid.
lnseende detta, skyndade den
enskilda offervilligheten till. Lik-
som så många gånger tillförene
räkte de lyckligare lottade en
hjälpsam hand åt de nödstälda,
och att biståndet därvid blef så
oväntadt kraftigt, berodde icke
mindre af en mer vaknad soli-
daritetskänsla än af att förmågan,
sedan sådaiit senast påkallades,
betydligt ökats.
l alt det missmod. som fattat
sinnena, var detta ovedersägligen
en glädjaiide företeelse, och där-
till så mycket mer upplyftande,
som man med den ådagalagda
beredvilligheten till försakelser
för gemensamt bästa såg sig kunna
möta än värsre tillbud. —- —
Kont så till, att vår inhemska
regering lika så litet då som för-
ut förnekade sin blick för situ-
ationens kraf, då den värksamt
bisprang med lån oeh understöd,
och man trodde sig åtminstone
behjälpligt beredd mot den, så-
som det syntes, oundvikligt ho-
tande faran.
Förtjänsten af att dessa för-
hoppningar icke blott icke kom-
mit på skam, utan äfven i hög
grad öfverträffats af värkligheten
tillhör emellertid en faktor, som
måhända på förhand icke så noga
beaktats, men utan hvilken alla
de gjorda pänningtillskotten varit
så godt som förgäfves. Hade
icke enskild drift och företagsam-
het tagit sig saken an oeh med
de tillfällen, som står densamma
till buds att begagna sig af de
bästa konjukturerna, införskaffat
prisbilligt mjöl, skulle vårt land
helt säkert icke så lyckligt ha
genomgått den bekymmer-fulla kri-
sen.
Tack vare denna för våra för-
hållanden ovanliga vakenhet och
energi har menige man äfveni
de atlägsnaste trakter af landet
under detta år kunnat tillhanda-
hålla sig bröd, som bekant vår
allmoges oundgängligaste lifsför-
nödenhet, så välsmakligt och till
så högt pris som aldrig härförin-
nan, icke fans under de bästa
skördeår här hemma. Till och
med dagkarlen har öfverhufvud-
taget sett sig i stånd att undvara
andras hjälp, då han under an-
förda lyckliga omständigheter äf-
ven med en mindre dagspänning
fått det för sitt uppehålle nödi-
gaste och sålunda kunnat komma
till rätta på egen hand. Därför
har också. hvem hälst man vid-
talat af allmogeklass —- han må
ha varit från de innersta delarna
af landskapet eller från de kala
klipporna i hafsbandet — på
fråga om de trykta tiderna erhål-
lits enahanda svar, som ,,Gud
vare lof, att mjölet ändå är så
billigt«.
Den första modfälldheten be-
gynte mer och mer lämna rum
för en glad tillförsikt, och hur
det var, hade den bistra vintern
gått och äfven den långa, kalla
våren, utan att därunder hvarken
tillgången på det nödvändigaste i
lifsmedelväg minskats eller att
priset därå stegrats-
sommaren var inne och med
de bästa utsikter för en så rik
äring, att sådana icke ges många
i mannaminne. Men det oåktadt
var tillförseln af mjölet lika stor
som förut och syntes snarare till
än aftaga.
Och det uppstod måhända en
fruktan för. att egen sädesprodukt
skulle komma att stå i vanpris
och att den tillfälliga förmånen
skulle hämna sig genom att den
varaktigare och pålitligare förde-
len erhölle ett bakslag, från hvil-
ket den icke så snart kunde repa
sig?
lntet af alt detta. sedan ur-
åldriga tider tillbaka var det ju
en känd sak. att den finska rågen
och företrädesvis den österbott-
niska på grund af sin synnerliga
grobarhet var eftersökt som ut-
sädesvara. Torkan hade ju dess-
utom hemsökt såväl flere af län-
derna på den europeiska konti-
nenten som äfven delvis de skan-
dinaviska grannstaterna och med
dessa för handen varande omstän-
digheter kunde väl de mest berät-
tigade förväntningar hysas om att
nya marknader skulle öppnas för
vår inhemska råg. hvarigenom
efterfrågan skulle blifva än lifli-
gare och dess handelsvärde ytter-
ligare förstoras.
sakförståndtge och företagsam-
ma affärsmän, de där hvarken
kände sig slafviskt bundna af
gammal slentrian eller voro ända
till ohjälplig passivitet behäftade
med den allbekanta nationella
tröghetssynden, skulle nog leda
det därhän och sålunda i högsta
möjliga måtto gagna både sig
själfva och eget lands producen-
ter.
så tänkte den finska bonden,
medan han sorgfälligare än nå-
gonsin sparade rågen från egen
teg och för sin lekamliga nödtorft
inköpte det fabelaktigt billiga ut-
ländska mjölet. Bekymmerfriare
tider hägrade för hans syn och i
fast förtröstan på dessa drog han
en lättnadens suck.
Men så uppstod där ett rykte.
att några kvarnegare, som icke
förstått sin tid och som i brist
på omtanke och förutseende för-
summat att skaffa sig plats vid
de egyptiska köttgrytorna, sam-
mangaddat sig i Helsingfors iakt
oeh mening att omintetgöra de så
glädjande förhoppningarna De
skulle hos regeringen utvärka tull
på det billiga mjölet. ty finske»
bondeli, som i århudraden ätit
bark- och halmblandadt bröd, var
altför god att behöfva åtnöja sig
med råg, som till en fjärdedel
var med hvetein bemängd·
Man ville icke sätta tro till
denna sägen om föregifvet och
själftaget förmynderskap, icke ens
fast den egentliga afsikten där-
med, den enbara fördelen för
supplikanterna själfva, med all
önskvärd klarhet framskymtade.
Ty förmätet vore det väl i san-
ning, om fyra å fem vågade tän-
ka sig möjligheten af att deras
intressen kunde uppväga flere
hundratusendens.
Och dock skulle det besanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
