Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tronbestigning ändrade allt. Snellman blef
professor; hans indragna Litteraturblad fick åter
utgifvas och han blef en liflig målsman för en
förtroendefull anslutning till Alexander, ett
försonligt sinnelag mot Ryssland. Detta ådrog honom
hans landsmäns misstro, men hans förhoppningar
bekräftades när 1863 landtdagen återupprättades;
trontalet vid detta tillfälle var till stor del skrifvet
af Snellman. Han blef finansminister och —
alltjämt ledare för den fennomanska rörelsen — var
det han, som 1863 vann de första rättigheterna
åt det finska språket, tyvärr som förut är sagdt,
på administrativ väg. 1865 genomförde han den
af Langensköld förberedda myntreformen, genom
hvilken det finska penningväsendet erhöll fasthet
och metalliskt mynt blef statens enda lagliga
betalningsmedel.
Det är själfklart, att en man som Snellman
skulle bli ytterst olika bedömd. Man såg från
vissa håll i honom affällingen från hans ungdoms
svenska sympatier, hans ungdoms liberala ideer,
när han blef fennomanernas stöd och verkade
för en annan uppfattning af ställningen till
Ryssland. Men Snellman, hvilken genom
födelse, ungdomsintryck och förbindelser hade ett
stycke af en stockholmare i sig, förblef i själfva
verket rättvis mot den svenska kulturinsatsen.
Han ej blott skattade Runeberg till dennes fulla
höjd, utan det var han som vid Runebergs bår
tolkade Finlands sorg. Han framhöll äfven i
hvilken grad Finland hade österbottningar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
