Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har många gåfvor men intet mod, icke det mod, som
skulle kunna sätta mina gåfvor i rörelse, icke det mod, som skulle
kunna lära mig att njuta, äfven om det kostade en annan något.
Jag sätter andras personlighet högre än min egen; jag föredrager
frid framför njutning och har därför aldrig haft någon sådan.»
Men man behöfver ej vara judinna för att göra den
erfarenheten att hänsyn och omtanke, öfverseende och
godhet ej erhålla den följden att andra mot oss bli som
vi äro mot dem — ifall dessa egenskaper förenas med
fordringslöshet för ens egen del. Den anspråkslöse blir
förbisedd, medan den fordringsfulle och hänsynslöse lär
andra att visa omtanke och grannlagenhet, detta är en
erfarenhet, man kan göra inom alla raser! Då Rahels
familj en gång som julklapp gaf henne en både onödig
och ful sak — och man ursäktade sig med att ?>det
var så svårt att hitta på något åt henne», hon, som
var så tacksam för minsta vänlighet och som åt sig själf
skaffade det minsta möjliga — utbrister Rahel i klagan
öfver sin egen saknad af gratie, till hvilken hon äfven
räknar sin oförmåga att vackert göra sig gällande.
En Rahels vän, W. von Burgsdorff, säger med djupt
förstående af hennes väsen, att Than strax lärde sig att
ej ta henne bokstafligt; att han bakom hennes ord, som
ofta föreföllo starkare än anledningen till dem, snart
fann att en lång smärta måste ha uppfostrat henne.
»Ty — det är sannt — ett spår af det genomlidna ödet
är synligt hos Eder; man märker hos Er det bittida lärda
tigandet och fördöljandet. . . Hvarje ärr, som ödet efterlämnat på
karaktären, stör Ert medvetande . .Men, tilläde han med full sanning:
»Samma kraft, som sträfvar att gå till botten af smärtan, för
Eder också lika vackert tillbaka till glädjen. Ni är så full af lätt,
härligt lif.»
Men denna långa smärta var hvarken uteslutande eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
