Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man säger, för stunden. »Thränen, Glanz und Wuth
ha-ben ein Ende». Vi stelna, bli vänliga och få rynkor. Ålderdomen
kommer plötsligt — likt hvarje insikt — och icke småningom^
som man tror.»
I den verkliga ålderdomen är emellertid just
resignationen vårt enda medel att alltjämt känna oss unga.
Och till den åldern hade Rahel ännu långt.
*
Intet drag betecknar bättre Rahels natur — och
intet gör henne i högre grad till vår samtida — än
att hon aldrig ångrar den kärlek, af hvilken hon haft
så stora lidanden, ej heller intalar sig att hon aldrig
mer skall kunna älska. Hon vet att »de, som hafva
smärtan, hafva dock det mesta».
»Jag har liksom Posa förlorat. Men skulle dock ej vilja
höra till de människor, som icke sätta sig på spel.
Den, som går omkring i denna hårda värld med sitt bröst
utan pansar, måste bli sårad. Detta visste jag icke. Skräcken
är det värsta, och när man ännu anser blödandet för döden. Sår
skola alltjämt komma, men icke längre oväntade.»
Och i detta drag uppenbarar sig den stora naturen.
Endast de lefva, som slösa med sig själfva.
2.
Rahel uttalade en stor sanning, när hon sade att
privilegierade själar, konungsliga naturer länge förbli
oskuldsfulla; att de endast med möda lära sig inse att
låghet finnes och ständigt på nytt förbise denna
erfarenhet i den meningen, att de ständigt ånyo vända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0092.html
