Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angår, är det ju en sanning så allmän, att dess upprepande
blir banalt, att det är kvinnan, som bildar sällskapslifvet
och ger det dess ton och innehåll. Skulle icke
möjligen e n af orsakerna till missförhållandet mellan hvad
sällskapslifvet är och hvad det borde vara, kunna sökas
i det för vår tid nya, att ej blott männen arbeta strängt,
strängare än förr, utan att också många kvinnor arbeta
så att äfven de komma trötta och förströdda till de
sällskap, där de förr voro den lifvande kraften? Månne
männen i vår tid kunna säga sig få mera af kvinnorna
än de af männen i fråga om starka, personliga intryck,
tankeväckande samtal, hälsobringande glädje? Knappast!
Men nutidskvinnans likställighet med männen i fråga
om arbetsdagens tunga, är ej den enda orsaken. Det
finnes djupare liggande skäl hvarför sällskapslifvet
ej längre är betydelsefullt ens för vederkvickelsen —
rekreationen i ordets bokstafliga mening — och än
mindre för omsättningen af idéer och vidgandet af
synkretsen. Som sällskapslifvet blir ett uttryck för lifvet
själf, för utvecklingens riktning, för de misstag eller
framsteg, som äga rum, kan man — genom att jämföra en
af nutidens samkvämsaftnar i en andligt högtstående krets
med de bilder vi äga af Rahels samkväm — finna
grundskillnaden mellan hennes och vår egen tids
grundriktning: den förras högsta mål var kultur, den senares är
påtagliga arbetsresultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
