- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
166

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig åt hennes krets: man talade enkelt om de högsta
frågor, lidelsefullt om det man upprördes af och
muntert om det som roade en. Rahel kallade sig själf
»vild» i den meningen, att hon hatade alla tomma
former och själf var så otvungen att enhvar kunde tala
med henne om allt. Om en förveckling uppstod, löste
hon knuten med sitt skarpa omdöme; hon aflägsnade
stridsämnen, där hon befarade att sår skulle ges i
striden; blef allvaret för enrådande, ledde hon samtalsämnet
till en ny utblick och skämtet återfördes af hennes
takt inom tillbörliga gränser, ifall det öfverstigit dem.
Måtta och rörlighet, hvila och omväxling,
själfbehärskning och frihet präglade det samkväm Rahel
ledde. Under samtalets pauser musicerades vid
det hela kvällen uppslagna pianot — Rahel var
själf skicklig pianist, ej blott lidelsefull musikvän. Man
intog enkla förfriskningar och skildes åt omkring klockan
nio, medan alla intryck ännu voro starka och ingen
trötthet hade gjort stämningen mindre liflig. Det kunde hända
att ¡en och annan — t. ex. prins Louis — stannade längre
för att fantisera på pianot, för hvilket han visade en genial
begåfning, eller för att tala förtroligare än
sällskapskretsen medgifvit det. Men i regeln slutade samvaron
som det alltid borde ske: på höjdpunkten. Enhvar
kände sig hafva njutit af hvad Rahel menade att
säll-skapslifvet borde vara: »en sammanfattning af, en
utgångspunkt för allt sedligt!» Man medförde minnet af ett
innehållsrikt utbyte, af ett grundligt men ej pedantiskt
intresse för konst, litteratur och vetenskap, af verklig
diskussion i viktiga tidsfrågor, af väl vägda omdömen,
af befruktande, ej negativ kritik. Och männen särskildt,
de må nu ha varit sins emellan huru olika som helst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free