Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något annat än en förädlad andlig feghet.» (I ett bref till G. v.
Brinkmann).
Hvarje ord är guld af dem, hon här skrifver till Varnhagen:
»Jag skulle verkligen vilja råda dig att vara helt dig själf,
att arbeta riktigt i yppighet och frosseri, att rätt besinna dig
på dig själf och att skrifva, som vore du ensam i världen
eller åtminstone som talade du ett språk för dig ensam här på
jorden och först måste afvakta, ifall några andra skola komma,
som också tala detsamma.»
Själf hade Rahel städse varit oförmögen att inhämta
något af andras referat utan endast af saken själf»
eller att »lära något af svar, till hvilka hon ej själf gjort
frågorna». Hon säger också: »Man märker strax när
människor få sina tankar ur böcker eller omedelbart ur
världen, ur naturens egna färger och former . . .» Rahels
»okunnighet» gör att hon ej använder terminologier utan
spontana, själfskapade uttryck; hennes oförmåga att
upptaga färdiga resultat har till följd att hon aldrig brukar en
fras utan alltid ger en egen synpunkt. Hon lefde i sina
älsklingsförfattare som i sina personligaste
lifserfaren-heter; detta allt gjorde hennes omdömen så centrala,
så väckande, att de småningom spredos inom hela det
litterära Tyskland. Öfverallt anfördes hennes muntliga
och skriftliga uttalanden och härigenom ingrep hon i
flera afseenden betydelsefullt på danandet eller
omdanandet af tidsandan. Ja, man var så »pickhågad» på
hennes omdöme, att hon ofta återhöll det, emedan hon
ej ville öka det osjälfständiga eftersägandet eller lägga
sten på den börda, som oförmågan dock liar att bära.
Dessutom insåg Rahel med sin skarpblick redan då
kritikens fara för produktionen. »Berlin», säger hon t. ex.,
»putsar och stryker alitför mycket med näbben sin
konst-känsla; det belyser alltför mycket medvetandet därom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
