Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Månne denna tid nu är kommen eller hör Rahel ännu
till de otidsenliga?!
*
Rahels bref uppenbara henne själf från den tidiga
ungdomen.
»Thränen, Glanz und Wuth» beteckna hela hennes
lefnad, framför allt den tidigare. Hon når aldrig d e n
harmoni, som endast en full lycka skänker.
Men hon når den jämvikt som uppstår när vi
lyckats att om ej förstå så förlåta tillvaron! Det är
denna inre utveckling, vi i brefven bevittna. Varnhagen,
som med sanning kunde säga at t hän visste allt om
Rahel, som en människa kan veta om en annan, gaf henne
det eftermälet att en oskyldigare, ömmare, renare,
finkänsligare, rättskaffnare, uppriktigare, frommare, i ordets
högsta mening kyskare, människa hade han aldrig känt;
att den äkthet, som låg öfver allt, Rahel var och gjorde,
var så stor att bredvid henne alla andra föreföllo
all-dagliga. »Ja», skref han i detta sammanhang1, »hela
hennes snille och talang, huru mäktiga de än äro,
försvinner inför det svällande lifvet i hennes bröst».
Visserligen har hon »skarpsinne, kvickhet, inbillningskraft,
förnuft, ren entusiastisk åskådning, den ädlaste
sannfärdighet. Men», så slutar han »detta sanningskära
människohjärtas oskuld och naivitet är det skönaste, mina ögon
någonsin skådat . . .»
* *
*
En livar, som fördjupar sig i Rahel, torde ge
Varn-hagen rätt.
Rahels individualitet har de fastaste gränser och hen-
1 Till Goethe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0232.html
