- Project Runeberg -  Eldbränder och gnistor /
2

(1876) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        Fyld med nektar han var; jag drack, men törsten ej släcktes,
        ty på de saligas dryck aldrig otörstig man blir.
        Djerf af skuggan jag trycker en kyss på förtjuserskans läppar,
        och min mun, som ett bi, honung från rosorna drar.
        Skönt såsom himlen, när solen gått ned, den sköna väl rodnar.
        Icke hon kalle dock mig, utan sin skönhet till doms.

Man bör betänka, hvad det vill säga, att hafva
framlockat ett sådant beröm från Vitalis, han som i samma
häfte af kalendern, der denna entusiastiska hyllning till
Palmær står att läsa, helsar en annan samtida poet med
följande obarmhertig mördande rader:

        Ack, du kommer då åter, o skald, »med exstaser och fraser!»
        Undrande tittar en hvar ned från den heliga Pind.
        Skönare röst vi aldrig ha hört, om icke när räfven
        stundom i backar och berg höjer sin stämma till sång.

Vitalis, som drog sitt tveeggade svärd mot både fosforister och göter, Vitalis som på det hänsynslösaste sätt
dref gäck med sin vän Nicander – Vitalis såg, som vi
finna, i Palmær hårdt när en svenska skaldekonstens Messias.
Så vidt man numera kan veta, gjorde Palmær dock intet
vidare bruk af sin obestridliga skaldegåfva. Han har efter
1822 icke mer än ett par gånger i tryck framlagt något
versifieradt, och bland hans efterlemnade handskrifter finnas
blott högst sparsamma antydningar om att han äfven på
äldre dagar någon gång lät tankarna forma sig till vers.
Men hvad Palmær blef såsom prosaskribent är tillräckligt
för att betrygga honom en framstående plats bland vitterlekare
af både äldre och yngre datum.

Henrik Bernhard Palmær föddes den 21 augusti 1801
i Hjortheds församling (Östergötland), der fadern var
kyrkoherde. Han genomgick gymnasium i Linköping och inskrefs
som student i Upsala höstterminen 1819 [1]. Samma år aflade
han med vackert vitsord den då ännu brukliga "examen


[1]
Från Palmærs Upsalatid äro åtskilliga tentamenshistorier och
dylika anekdoter om honom i svang. Vi lemna dessa i sitt värde och
anföra här blott de säkra underrättelser, vi inhemtat i Ostgöta nations
protokoll samt universitetets matriklar, jemte muntliga upplysningar af
tvänne Palmærs ungdomsvänner, sedan många år tillhörande den
akademiska lärarekåren i Upsala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eldbrand/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free