Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla blefvo dock icke så belåtna som Nicander. Redan
anmälningens begynnelserader voro ock onekligen egnade
att väcka en viss anstöt. De lyda sålunda:
"Våra Romfarare kunna indelas i två klasser, bin och
flugor, och de senare hafva efter hemkomsten ett mera
civiliseradt surr, angenämt för väldanade frökensjälar. På
senare klassen ega vi ett fett, vittert och välboret exempel
nära till hands[1], men till den förra klassen hör herr
Nicander."
Mest förbittring väckte dock Palmærs yttrande om
Nicanders teckning af Gustaf III i Neapel.
"Man ser här,"" säger Palmær, "den qvicke, sirlige,
ridderlige fransyske svensken Gustaf i sällskap med
Ferdinand, dei gratia rex bulvanissimus öfver bägge Sicilierna –
Papilio Apollo med sina luftiga, af en yppig färgprakt
skimrande vingar, flygande i bredd med en ärlig, beskedlig
och krönt talgoxe."
Detta fann Svenska Minerva vara i hög grad sårande
för den läsande allmänheten i ett monarkiskt land och
nedsättande för svenska språket, att. det sålunda skulle
begagnas till hvad Minerva kallar "konungavärdighetens
skymfande och nedsmutsande". Naturligtvis blef följden
blott den, att allmänheten ytterligare skrattade åt Minervas
motbevis, att konung Ferdinand hvarken var en "bulvan"
eller en talgoxe, utan en ganska förståndig och hygglig
monark.
Att anföra hela denna recension bland samlingen af
Palmærska skrifter skulle ej vara rätt lämpligt, men vi
anse oss böra här nämna ännu några punkter i densamma.
Om Nicanders "Den mulna dagen" anmärker Palmær, att
den godsinta humor, som genomgår stycket, borde vara
så mycket mera välkommen, som den hos oss är sällspord,
emedan de flesta, för att kittla sina och sin nästas
skrattmuskler, vanligen icke använda andra blommor än
etternässlor. Och om "Månskensnatten i Albano" säger han,
att det vore en förhastelse, ehuru en ursäktlig, att lemna
detta stycke oläst, derför att svenska akademien hängt på
det medelmåttans hallstämpel, nämligen lilla guldpenningen.
Slutet på recensionen meddela vi som prof på Palmærs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
