Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den gamla eller Svedbergska. "Sedan tar den ett
kräftsteg till och anländer till Johan III:s ’röda bok’. Sedan
tar den ett kräftsteg till, famntager katolicismen och kysser
påfvens toffel, om den – nota bene! – får under tiden
vara i fred för elaka menniskor."
Öfver dessa elaka menniskor nedkallar Palmær Herren
Zebaots åskor och önskar att han i sin vrede må förgöra
dem allesammans.
Med Östgöta gazetten fick Palmaer ej rätt länge
fortfara<footnnote>
Naturligtvis väckte Palmær genom företaget ond blod i
Linköping. »En hop slödder både när och i andra småstäder» – skrifver
han i en ledande artikel – »har ifrån årets början och allt hittills
låtit förljuda: först att Gazetten aldrig skulle utkomma; sedan att den
väl utkommit, men derpå aflidit; slutligen att den väl ännu vore vid
lif, men att den med säkerhet skulle aflida i nästa vecka, etc.» Han
tuktade dessa sina vedersakare med en oerhörd grofhet, som dock är
så pass qvick, att den torde kunna anföras. Han säger sig nämligen
känna namnen och personerna rätt väl och skulle kunna offentligen
fortsätta det krig, som de lönligen emot honom börjat, derest det ej
strede mot lians principer. »Till dessa hör,» säger han, »att aldrig
dräpa någon I-s förr än den blifvit så stor att den smäller under
nageln. Samtliga herrarne stå således på tillväxt.»
</footnote>. Blott 19 nummer hade utkommit, då han nedlades
på dödsbädden. Som vitnesbörd om hans oförminskade
humor och spänstiga skaldelynne framhålla vi hans
"Anteckningar om en resa till Norrköping", skrifna blott några
veckor före hans död. Han hade länge plågats af
hjertlidande, men afled i lunginflammation den 7 juli 1854. I
tidningarna omnämndes hans död mycket knapphändigt, ehuru
han erhöll epitet af att hafva varit "en af vårt lands mera
bekanta literatörer". Crusenstolpe skref i julihäftet af
"Ställningar och förhållanden" för nämnda år en dödsruna,
som möjligen är något för mycket förestafvad af vännens
känslor vid den sorgliga underrättelsen. Den har dock sitt
intresse, hvarför vi anföra den.
"Henrik Palmær, mannen med det klara ögat och den
rena själen, är icke mer; en dufva i karakterens oskuld;
en örn i humor och skärpa, då han slog ned sina klor på
kantigheterna i lifvet, eller på personligheter, som
förverkat hans aktning. Det var omöjligt att se denna öppna,
säkra, men milda blick, utan att läsa, utan att älska den
välvilja och trofasthet, som derur talade och som talade
sanning; ty någon lögn hittade aldrig vägen, hvarken öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
