Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra bref till Svenska Minerva (mot Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»i molnen»,
och frågas mig ytterligare, hvad de saliga göra der, så
svarar jag med dito:
»På gyllne stolar sitta de» –
»De hviska»
Det är tvifvel underkastadt, om svenskarna finna sig
belåtna med en slik salighet. På några narrar när, dem
fåfängans mara rider, hafva de ingen åtrå att sitta på
"gyllne stolar", och att de ej tycka om hviskningar, gissar
jag af det gamla ordspråket: den som hviskar, han ljuger. –
»Men hvad är minnet för en tid som denna,
Som ingen forntid, ingen framtid har,
Blott ögonblicket som man äflas i,
Der dagens infusionsdjur leka frihet
I tanklöst hvimmel, eller falla ner
I platt afgudadyrkan – för sig sjelfva?»
Får jag lof att förtälja tant en vision som jag
nyligen hade.
Jag såg Tiden sitta med Svenska Minerva för den 29
augusti i handen. Då han läste nyss citerade verser, blef
han mäkta bedröfvad i sin själ och suckade: Låt Tegnér
vara Tid, så länge som jag det varit, så far han se hur
godt det är att vara Tid nu för tiden. Hvad båtar det
mig, att jag läst Frithjof utantill, lika mycket för ämnets,
som för poesiens skull? Jag blir ändå beskyld att ingen
forntid hafva. Hvad båtar, det mig att jag låtit "dagens
infusionsdjur" afslå hvad nattens infusionsdjur proponerat
till hvälfvande af nuvarande generations bördor på
kommande generations skuldror? Jag blir ändå beskyld att
ingen framtid hafva.
Så suckade Tiden, och hans bedröfvelse ökade sig med
hvar sekund, ty han betänkte Tegnérs storhet och sin egen
litenhet. Slutligen kom midnattens ångest Öfver hans
hjerta, och han utropade med tårade ögon och
sammanknäppta händer: Gud vare mig arme syndare nådig! Biskopen
i Vexiö är ond på mig.
Men en barmhertig samarit gick samma vägen fram,
tröstade Tiden och sade: O Tid! sörj icke i otid. Har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
