Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun - Första brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir angripen – och ske Guds vilje! Angripes jag med
en estetisk värja eller sabel, skall jag stanna och fäkta
och ingalunda räkna för skam att falla. Sker angreppet
åter med den politiska harskramlan, ett vapen som nästan
allmänt nyttjas af publicisterna nu för tiden och som så
förträffligt passar i mångens hand, må man ursäkta mig,
att jag täpper öronen till och flyr från tornérbanan.
Stockholm den 1 maj 1848.
P.
P. S. till vännerna i Östergötland. – Käre bröder!
Jag vill för eder ingalunda fördölja, att vi häruppe i
hufvudstaden en lång tid skrifvit Lind[1] med stora bokstäfver och
Gud med små, samt att allt annat gått i proportion
derefter – riksdagen inberäknad, om hvilken jag framdeles ej
skall underlåta att uttala mina menlösa tankar.
Densamme.
Första brefvet.
Min vän!
Den resebeskrifning, jag lofvat dig, i vedergällning
för den, du gifvit mig, kryper nu ändtligen fram ur sitt
äggskal. Haf undseende med den arma kycklingen och
fordra ej, att han skall vara en örn eller en näktergal.
Han måste ju brås på den fogel, han härstammar ifrån.
Till saken!
Hösten 1838 stiftades i Linköping af några dels unga,
dels ännu ej lastgamla män, bland hvilka funnos flera än
en sångare, sällskapet "Orfei vänner". Sällskapets
ändamål var att sjunga Bellman och höra honom sjungas. Att
dervid vankades ett godt accompagnement af punsch och
af musikaliska instrumenter, torde väl knappast behöfva
nämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
