Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skattar jag så högt, som oberoendet. Visserligen sätter
jag stort värde på vänskap, poesi, stufvade kräftstjertar
o. s. v., men oberoendet innehar dock sjelfva högsätet i
mitt hjerta. Skada, att det aldrig kan fullkomligt vinnas.
Nej, aldrig fullkomligt! Ty äfven om man gjort sig
oberoende af allt annat, är man likväl på sistone beroende af
sig sjelf, således icke fullkomligt oberoende.
Sedan jag tagit afsked af städerskan och Anton,
begaf jag mig åstad för andra gången och fick – underligt
nog – utan att mötas af något hinder, komma ned på
gatan. Derpå gick jag till ett frukostställe, emedan jag
kände mig hungrig. Skälet var visserligen trivialt, men
jag hade intet bättre till hands.
På frukoststället förtärde jag kaffe och hvetebröd,
hvilka smakade mig förträffligt, särdeles som de framburos
af en ung och vacker flicka. Andra behag att förtiga, var
hon smal om lifvet som ett timglas. O, de sköna
qvinnorna med sina smala lif! De likna timglas och äro likväl
motsatsen af timglas; ty timglasen påminna oss om
tid och evighet, men qvinnorna komma oss att glömma
bäggedera.
Efter slutad frukost stälde jag min kosa till
Humlebergstullen. Vägen gick förbi ett hus, der ordet
"Lånbibliotek" prunkade i guld på en stor svart tafla, och jag
fann för godt att stiga in. Händelser kunna inträffa,
tänkte jag, då det behöfs att ha en bok att läsa. En sådan
händelse är t. ex. att ens egna tankar tryta. Väl brukar
man då i Sverige icke läsa, utan skrifva en bok; emeller
tid – –. Nog af, jag steg in och begärde att få låna
Ehrensvärds skrifter.
Ehrensvärd är min synnerliga favorit. Han var en
man, som icke blott tänkte, hvilket är ovanligt nog, utan
äfven tänkte tankar, hvilket ar ännu ovanligare. Många
ovanligheter dessutom träffas hos Ehrensvärd. Ovanligt
var, att han förenade börd och författarskap, som är ett
ofrälse yrke. Man påminne sig, att icke sidenlump, utan
blott linnelump nyttjas till papper. Ovanligt var, att han
egde både snille och guld; ty försynen utsår merendels
det förra med högra och det senare med venstra handen,
så att håfvorna falla långt ifrån hvarandra och sällan
uppfiskas af en och samma person. Ovanligt var, att han
skref så litet. Måhända står det i sammanhang med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
