Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta sammanvuxna, liksom de siamesiska tvillingarna! –
Mellan Linköping och Vreta kloster genomskäres slätten
af en rak – stundom krokig – landsväg, på bägge sidor
garnerad med pilar, dem slättbonden planterat, måhända i
den berömliga afsigt, att han och hans barn och barnabarn
ej måtte alldeles glömma, hur trän se ut. I början af
sommaren har denna slätt sina små behag. Den, som
tycker om lyrik, kan der få höra lärkorna sjunga. Den,
som har böjelse för solidare nöjen, kan fa höra
åkerskärrorna, som ligga här och der bland säden och recensera
lärkornas sånger.
Nu känner du lokalen. Jag fortsätter derföre
berättelsen om min vandring.
Bäst jag gick, mötte jag en kalesch med tre hästar
tör. Den innehöll, kusken oberäknad, en herre med fru,
en gosse och en kammarjungfru. Att de, som sutto i
framsätet voro äkta makar, slutar jag deraf, att de gjort halft
höger och venster sväng ifrån hvarandra, så att den ena
såg åt norr och den andra åt sydost. Askar och koffertar
förutan all ända stodo framme och bak, och på vagnsdörren
prunkade en vapensköld med friherrlig krona.
Herr baronen – ty baron måste han enligt
vagnsdörrens vitnesmål kallas – var en mycket lång och smal
man, baronessan deremot en »liten och knubbig Evadotter.
Äktenskap, der den ena kontrahenten är lång, som en
humlestång, och den andra trind och kort, som ett
kägelklot, höra ej till undantagen, utan till regeln. Mången
har anmärkt detta före mig, men ingen har före mig lyckats
att utforska orsaken, hvilken är ingen annan, än Guds
böjelse för republikanismen. Om de långa ideligen
förmälde sig med de långa, och de korta med de korta, skulle
å ena sidan uppkomma ett jätteslägte, samt å den andra
ett dvergslägte, af hvilka det förra snart skulle kufva det
senare. Men sådant har Gud ej velat tillåta. Derföre
inplantade han i de långas hjertan en oemotståndlig längtan
efter de korta, och i de kortas en oemotståndlig längtan
efter de långa; på det att menniskoafveln må hafva billiga
dimensioner och hålla sig jemnhög. Från begreppet
jemnhög är blott ett tuppfjät till begreppet jemnlik och, när
man väl hunnit dit, befinner man sig i medelpunkten för
begreppet republik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
