Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pepparkakorna på båten. Min lystnad efter sagor har visserligen
minskat sig betydligt sedan den tiden; men hela det
födgeni, som jag då visade, har jag ännu i behåll, hvilket
alla, som känna mig, kunna intyga.
"Berätta en saga, om du kan," sade jag till Måsse.
"Jag kan många sagor," svarade Måsse, "och ingen
är värd mindre än en sup; men en kan jag, som är värd
en och en half."
"Drag till med den," sade jag.
Då öppnade Måsse sin mun och talade och sade:
"För många, många hundra år sedan, i kung Orres tid –
Jag afbröt honom och frågade: "hvad var det för
en kung?"
Måsse svarade: "händelsen, som jag ämnar berätta,
är en otrolig händelse, och om otroliga händelser brukar
man alltid säga, att de händt i kung Orres tid. För öfrigt
vet jag ej, om kung Orre någonsin funnits till; men har
han det, så har han säkert varit en mycket nådig kung,
han som alla andra kungar."
"Ja, Gud skall veta, att de äro nådiga," tänkte jag
för mig sjelf. "Allt, hvad de säga och göra, det säga och
göra de i nåder; och få de ondt i magen, så få de det i
nåder. Högt sade jag: fortsätt Måsse!"
Han svarade skrattande: "Jag har ej längre hunnit,
än att jag gerna kan börja på nytt igen."
Derpå berättade han följande saga, hvilken vi vilje
kalla: De tre kirurgernas äfventyr. Jag återgifver den med
Måsses egna ord, så vidt jag kan påminna mig dem.
"För många, många hundra år sedan, i kung Orres
tid, hände sig en afton, att tre unga män, som voro
främlingar och klädda på utländskt sätt, ankommo till
värdshuset i en småstad. De ropade på värden, som infann
sig och frågade, hvad de befäl de. Vi vilja hafva husrum
här öfver natten, svarade de; men innan det blir sofdags,
vilja vi dricka ett och annat glas vin. Värden ledsagade
dem då till stora gästrummet, der de lyfte af sig sina
renslar och slogo sig ned vid ett bord. Vin framsattes,
de unga männen läto sig väl smaka och glas tömdes på
glas. Efter en stund frågade värden dem, hvilka de voro,
hvarifrån de kommo och hvart de ärnade sig. De svarade
då: vi äro tre bröder och heta Adolf, Benjamin och Kristian.
Vi komma från ett utländskt, långt bort beläget universitet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
