Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag auskulterat ett par minuter, ser jag en liten
gosse rycka en gumma i förklädet och hor honom fråga:
mormor, är det kronprinsen?
Då brister jag i skratt och fortsätter min väg.
Att jag under tiden, så väl före som efter
sammanträffandet med positivspelaren,, är besvärad af åkarekärror
och deras körsvenner, faller af sig sjelft. Jag har redan
omtalat dem och deras sätt att färdas, och får nu tillägga,
att de ingenstädes fara mera ursinnigt fram, än i
slottsbacken, just der öfverståthållareembetets kungörelse emot
öfverdådigt körande sitter uppspikad.
Sedan jag passerat Storkyrkobrinkea, kommer jag till
Gustaf I:s staty. Då lyfter jag en smula på hatten och
säger: här står Ers Maj:t och vänder ryggen åt Riddarhuset.
Att sådant är rättvist kan ingen menniska neka; men är
det höfligt, är det anständigt? Svara mig på det!
Som den gamle kungen ej vårdar sig att svara mig,
går jag genast vidare och träffar efter några steg en
riksdagsman, efter några steg till en riksdagsman till, efter
några steg till en till o. s. v. De äro alla stadda på väg
till ständernas hus och vi följas åt.
Under tiden tala vi om väderleken.
Ja, just väderleken! Hvad ligger för ondt deri? Det
är visserligen det trivialaste, men också det mest passande
samtalsämne bland obekanta eller halfbekanta personer.
Ett samtalsämne dem emellan bör nämligen vara af
allmänt intresse; och hvad kan mera allmänt intressera, än
väderleken? Alla äro ju i mer eller mindre mån beroende
deraf, i hänseende till helsa, eller trefnad, eller ekonomiskt
välstånd. Väljer man ett mera specielt ämne, så kan man
lätteligen, just för o- eller halfbekantskapens skull, smärre
olägenheter att förtiga, komma att synda mot den vackraste
och kristligaste af alla sällskapsreglor: att icke tala om
rep i hängd mans hus.
Vi komma fram och gå in hvar i sin förstuga. Jag,
för min del, söker herberge i ekonomiutskottet, i hvars
förmak jag emottages af tre vaktmästare, af hvilka den
ene under bugningar tar min hatt, den andre min kappa,
den tredje mina galoscher. Kan icke så mycken höflighet
lätteligen förleda en stackars menniska att fatta aktning
för sig sjelf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
