Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Rätt bra!" utropa vi alla med en mun.
"Herrarna hafva kanske ej heller hört," yttrar någon,
"hvad en ledamot af borgarståndet sagt, då han fick veta,
att hrr Rääf och Hierta skurit ihop på riddarhuset, i
anledning af nya lagförslaget?"
"Nej," svarar en annan, "låt oss höra."
"Jo," återtar den förre, "han har sagt: ’kors jag
trodde, att de der herrarne ej skulle hafva någonting obytt,
utom namnen’."
"Äfven denna calembourg," infaller jag "skulle ej vara
så oäfven, om den ej vore orättvis. Herr Lars Hierta är
en ädel man."
"Ja ädel, men mycket misskänd," genmäler en annan
med en ironisk dragning på munnen; och hela
bordssällskapet börjar att skratta.
Mr måltiden slutat, begifva vi oss en trappa upp, der
ett litet schweitzeri emottager oss i sitt kaffedoftande sköte.
Vi reqvirera våra koppar, våra likörer, våra cigarrer. ..
Dock vilja vi ej alla hafva cigarrer. Jag, för min del, vill
ha en pipa.
Denna blir svår att anskaffa, ty cigarrerna hafva
numera nästan alldeles utträngt piporna från Stockholms
värdshus, och vill man röka derstädes, så hör det till
"bildningen" att röka cigarr. Visserligen skulle å förnuftets
vägnar kunna emot "bildningen" anföras, att cigarr ökningen
ruinerar ögonen i galopp, då piprökningen knappast gör
det fot för fot; men det hjelper ej att tala förnuft med
"bildningen", särdeles den Stockholmska nyansen deraf,
och för den skull tiger jag.
"Pipan," sade jag, "blir svår att anskaffa. Imellertid
sättas flera af husets hjon i rörelse; de söka i alla
möjliga skräpvrår, och omsider lyckas det att få fatt på ett
stycke dito, en gengångare från forna tider. Skaftet
synes i sin ungdom hafva varit gult, munstycket är till
hälften af bitet, och sjelfva pipan, förfärdigad af
krukmakarlera, föreställer ett turkhufvud, som mistat näsan."
Detta påminner mig om en liten tilldragelse, som på
sätt och vis hör till svenska poesiens historia.
Sommaren 1823, då kriget mellan turkar och greker
som argast påstod, besökte jag en afton skalden Vitalis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
