Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmærs testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herr notarien Block och sade: Hvad är för närvarande
herr brukspatronens afsigt? Högt och tydligen genmälte
jag: min afsigt är att uppsätta mitt testamente och dervid
hafva eder, gode herrar, till vitnen. Sedan sålunda blifvit
på ett tillfredsställande sätt utrönt, att jag hade fri vilja
och sundt förnuft, ansågos inga hinder ligga i vägen för
uppsättandet af testamentet, hvilket också genast af mig
uppsattes i följande ordalag:
§ 1. Min ärfda förmögenhet är arfsynden, och
alldenstund jag ingen rättighet eger att ärfd förmögenhet fritt
disponera, så må den i Guds namn bland mina slägtingar
och fränder fördelas, på sätt som gällande lag och
förordningar föreskrifva.
§ 2. Som jag i följd af mitt dödliga frånfälle blifver
till äktenskap obeqväm, så bör min trolofvade fästmö, fröken
Laura Rosentagg, ihågkommas med någon passande reparatio
damni. Fördenskull skänker jag henne tjugutusen riksdaler
banko, likväl med vilkor. Hon skall nämligen, till bevis
att hon för mig hyser en verklig kärlek, inför sittande rätt
gråta öfver min död, inom förloppet af första halftimmen
efter detta testamentes uppläsande. På det höfligaste
anmodar jag vällofliga Rätten tillse, att fröken Rosentagg
gråter ärligt och icke förmedelst hvitlök eller pepparrot
eller andra sveksamma medel framlockar tårarna ur sina
ögon. Gitter fröken Rosentagg icke gråta, så får hon låta
sig nöja med hälften af ofvanskrifna summa. Dessutom
bör vällofl. Rätten noga tillse, att gråtandet sker under
första halftimmen efter testamentets uppläsande; ty känner
jag fröken Rosentagg rätt, så gråter hon nog under andra
halftimmen, men endast af förargelse öfver, att hon ej
kunde gråta under den första.
§ 3. Åt den ende vän jag eger, och den jag
hjertligen älskar, oaktadt det aldrig kan bli folk af honom,
anslår jag tolf skillingar banko om dagen, så länge han
lefver. Dessa medel räcka hederligt till föda, men icke
till bränvin, hvilket ej heller behöfves, emedan han som
andra kreatur är ledamot af nykterhetsföreningen. Redlige
Fylax! Hund och vän! Nu har jag sörjt för dig och det
lisar min själ otroligt. Varma, beqväma och för dina vilkor
passande kläder vet jag att den gode Guden består dig
hädanefter som hittills.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
