Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållande gifna grund, har inom de flesta områden blifvit
upphäfd.
Ingen lärer väl kunna påstå, att de egenskaper, som
betinga en viss embetsmans duglighet i hans egentliga befattning,
skola göra honom kompetent att sköta åligganden, som för denna
befattning äro till sin natur främmande. Sålunda kan det ju vara
ganska tänkbart, att « den förträffligaste landshöfding och den
ypperligaste borgmästare ofta äro de mest underhaltiga brandchefer.
Biktigheten af detta påstående motsägs ej heller; men likväl
tror jag mig hafva funnit, att största hindret för brandväsendets
tidsenliga ordnande påträffas, när fråga uppstår om öfverflyttande
af ledningen af dess angelägenheter. Att denna fråga löses på
det enda tillfredsställande sättet: att sjelfskrifvenheten får vika
för ett genom val uttaladt förtroende, är dock af så mycket
större vigt, som ock de betydliga utgifter, hvilka för materielens
förbättrande tagas i anspråk, knappt kunna ifrågasättas utan i
sammanhang med åvägabringandet af en förnuftig anordning i
afseende å vården af brandväsendets angelägenheter och utöfning
af högsta befälet vid eldsvåda. Eftersom jag redan kommit att
nämna något om brandväsendets organisation i Berlin, torde jag
här få tillägga några ord om den strid, som föregick denna
organisation. Mellan ministern för det inre och polispresidenten,
å ena sidan, samt stadsfullmäktige å den andra, fortgick under
fem års tid striden om huruvida polispresidenten skulle ega
rättighet att vid eldsvåda öfvertaga högsta befälet. Oaktadt man
allmänt erkände, att den ifrågasatta nya organisationen var af behofvet
högeligen påkallad, och att dess åvägabringande borde så
skyndsamt som möjligt/ega rum, vägrade stadsfullmäktige ej mindre
än sju särskilda gånger att dertill anslå medel, såvida ej
polispresidentens nyssnämnda sjelfskrifvenhet blefve upphäfd. Lika
ihärdigt vidhöll man å andra sidan sitt yrkande å motsatsen,
likväl under tillkännagifvande att det väl aldrig skulle komma i
fråga att begagna I den omtvistade rättigheten, hvilken man dock
fann sig vara «af högre statsskäl» (aus höheren Staatsriicksichten)
nödsakad att reservera.
Emedan några högre statsskäl ej torde vara för handen
hvad beträffar våra landsortsstäder, må man kunna hoppas, att i
dem saken låter till allmän belåtenhet arrangera sig lättare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
