Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eldning, t. ex. med koks uti plåtkärl eller med gaslågor.
Pumphus af jern äro svårare att hålla varma än dylika af trä.
Brunnar i gårdarne böra vara försedda med pumpar, der ej
djupet är så ringa, att vattnet ända ned mot botten är åtkomligt
medelst öskar.
Vattnets framskaffande till brandstället sker enklast genom
langningskedjor; men till dessa fordras mycket folk, och de äro
följaktligen i allmänhet ej användbara på längre distanser.
Det allmännaste sättet att framskaffa vatten är medelst
körning. Detta sätt har likväl sina olägenheter. En häst kan vid
sådan användning ej beräknas gifva större effekt än leverera 3 å
4 kannor vatten i minuten, beroende detta dock på flera
omständigheter, såsom vattenkärlens beskaffenhet, hvaraf betingas den
skyndsarnhet, med hvilken kärlen kunna ifyllas och länsas, vägens
längd och anordningarnes ändamålsenlighet. Trängsel och
uppehåll vilja gerna uppstå vid urstjelpningskaren, så vida ej dessa
placeras förmånligt, så att vattenkörarne distribueras åt flera håll
samt ej behöfva vända vid urstjelpningsstället. Af vattentunnor
äro s. k. stjelptunnor (figg. 1 och 2 å planschen) de
fördelaktigaste. Tunnan, hvilken vanligen består af oljemålad jernplåt,
hänger vertikalt på tvenne näbbar, hvilka gå i lager lagda på
fjedrar. Den öfre botten, ofvanom hvilken tunnans vägg skjuter
upp ett par tum, är försedd med så stor öppning (som under
transporten betäckes med ett lock), att tunnan, när hon blifvit
stjelpt bakåt, nästan ögonblickligen länsas. Kärraxeln är vanligen
böjd nedåt. Dessa tunnor behöfva således vid urstjelpningsstället
uppehålla sig endast en jemförelsevis obetydlig tid. Tunnor med
kran eller tapp behöfva deremot 5 minuter eller ännu längre tid,
för att bli läns. Tunnor med kran äro dessutom äfven så till
vida otjenliga, att vintertiden kranen ofta kälar, så att de då ej
kunna begagnas.
De i Stockholm använda små tunnorna, hvilka äro afsedda
att lyftas från åkdonen, för att stjelpas öfver sprutreservoarerna,
äro visserligen viga nog; men de ha det felet att vara för små.
En dylik kutting, placerad på en lång bryggarekärra, som är
förspänd med en stor häst, tyckes utgöra en, nöjaktig praktisk
lösning af problemet att med stor kraft och vidlyftig tillställning
kunna åstadkomma minsta möjliga effekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
