Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i afseende å brandsprutor kunna komina i fråga, torde den
skålformiga läderpackningen (fig. 4) förtjena företrädet. Man förfärdigar
tvenne metallskålar af sådan störlek, att, när lädret kommer
omkring dem, detta passar väl i purnpstöflarne. Sedan lädret
blifvit uppmjukadt i hett vatten, drifves det medelst en jernring
öfver ena metallskålen; får nu kallna; aftages och smörjes;
spännes ånyo öfver skålen och får öfver denna sitta qvar tills det
blifvit nästan torrt. Tvenne dylika läderskålar, omslutande hvar
sin metallskål och lagda med bottnarna mot hvarandra, likväl
skiljda medelst ett sarskildt mellanstycke af trä, läderskifvor eller
metall, utgöra packningen. Mellanstyckets diameter kan tagas
något mindre än pumpstöfvelns, så att man får ett smörjrum
mellan de båda laderskålarne. Packningen sammanhålles genom en
skrufbult, som har muttern nedåt och tapphål för kolfstaken
uppåt. Den nedåt liggande läderskålen är kring brädden aftagen
på inre sidan, så att brädden bildar en egg, hvilken följer tätt
efter pumpstöfvelns vägg. Ju starkare vattentrycket blir i
pumpstöfveln, desto mer pressas laderskålens kant mot pumpstöfvelns
vägg. Man kan säga, att friktionen sålunda reglerar sig sjelf
efter behof. — Metallskålarne kunna på yttersidan göras något
refflade för mellanlaggning af skinn, messingstråd eller annat
dylikt till antryckningens reglerande.
En spruta går längre och tyngre, om man till henne
använder ett finare munstycke; används ett gröfre munstycke, gifver
hon med mindre arbete mer vatten, men kastar detta ej så långt.
Till hvarje större spruta bör finnas 3 munstycken, af olika
kaliber, så att man må kunna rätta sig efter omständigheterna. Den
egentliga munstycksöppningen bör vara medelst en vidare
förlängning bevarad mot stötar. För att erhålla en jemn stråle,
måste munstyckets utlopp vara ytterst väl finslipadt. Såsom regel
för munstyckets ursvarfning är uppgifvet följande (jfr fig. 5):
1) munstyckets yttersta ända, till ett afstånd från mynningen
som är lika med mynningens diameter, skall vara rak, eller
koniskt vidgande sig inåt med högst 1/150 del af diametern;
2) de raka gränslinierna i genomskärningsplanet fortsättas
vidare af cirkelbågar mo och np, som till radier hafva am och
bn, hvardera lika med tredubbla mynningsdiametern mn;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
