Kärlek, Kärlek! Ack! din låga
Smälter lifvet till en dröm.
Hvarje klagan, hvarje plåga
Flyter hän uti din ström,
Hvilkens våg till hjertat drifves,
Närer rosen, som der trifves,
Skaparns ros: Mig ej förglöm.

Hör! Ack hör! från skogens toppar,
Hur din anda strömmar ner,
Ner till rosens röda knoppar,
Dem du mot dig flämta ser,
Ifrån hvilka morgondagen
Säkert lånar purpurdragen,
Som den först på himlen ter.

Lyssna till i rosenhäcken
Fläckten utaf Kärleken!
Hör! Ack hör! i denna bäcken,
Hur det himlaordet: ”Vän”
Flyter sorlande till stranden,
Då, i spridda tårar, landen
Flämta samma ord igen.