Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Individer och kloner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIVIDER OCH KLONER. 13
sådana exemplar, som ha både enkla och mer eller mindre
fyllda blommor, ty man ser då nyckfullheten bäst.
Synnerligen egendomliga förändringar möter man i den
gul- eller vitbrokiga grönska, som förekommer
mångenstädes bland växterna, och som beror på försvagning eller
frånvaro av grönt färgämne i de ljusare (klorotiska)
partierna. Denna brokighet (panaschering), som alltefter
bladens byggnad ter sig som spräcklighet eller
strimmighet, uppträder i mycket växlande omfång: i vissa fall
endast enstaka blad eller skott, som sticka av genom
starkare eller svagare avfärgning, i andra fall en större mängd
brokiga blad, ibland så många, att de helt gröna höra
till undantagen. Dylik brokighet känna alla till, det är
ju denna karaktär, som präglar en hel mängd just
fördenskull odlade (variegata-) former, såsom av aukuba,
indiankrasse, fjäderkål, randgräs, kornell, järnek, lönn m. fl.,
och som för övrigt allt emellanåt framkommer hos betor,
kålrötter, pepparrot, klöver o. s. v.
En viss motsvarighet till det brokiga bladverket bildar
strimmigheten hos en del blommor med vit eller gul
grundfärg, där strimmorna gå i rött, blått eller orange alltefter
artens färgskala. Liksom brokigheten hos de gröna
bladen är strimmigheten hos blommorna högst variabel: den
växlar från knappast skönjbara fina streck till kraftiga,
breda fält, som ofta omfatta halva eller hela blomblad, ja
ibland hela blommor. Exempel på dylika (striata-) former
möter man hos lejongap, klarkia, riddarsporrar, vallmor,
nejlikor, sammetsblommor och många andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
