Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Degeneration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 DEGENERATION.
förbättring. Även härvidlag spelar alltså släktskapen in
på ett alldeles uppenbart sätt.
I fråga om djur är det ju allmänt känt, att inavel i
hög grad befordrar rasrenheten, men tillika har man
funnit, att diverse oegentligheter kunna uppkomma, om den
blodsförvanta (konsangvina) parningen upprepas under en
längre följd av generationer. Sålunda har man hos
hästar, hundar, nötboskap, får och svin iakttagit
degenerationsfenomen av olika slag: försvagning av ben-, muskel-
och nervsystemen, minskad fortplantningsförmåga och
stegrad dödlighet i unga år. Om emellertid dessa företeelser
närmast bero på inaveln i och för sig, får väl ännu anses
tvivelaktigt; man måste nämligen betänka, att den starka
utbildningen av vissa egenskaper alltid sker på bekostnad
av andra, och då därtill kommer, att många husdjursraser
äro mer eller mindre patologiska, eftersom de förädlats med
avseende på biologiskt onaturliga karaktärer, som kanske
ytterligare skärpts genom skötseln, så ligger det nära till
hands att antaga, att djurens försämrade konstitution
åtminstone delvis är en följd av den för djurens eget bästa
abnorma förädlingsriktningen.
Vad slutligen människan beträffar, så vet man av
historien, att könsförbindelser mellan blodsförvanter (kusiner,
syskon, far och dotter, mor och son) voro mycket
vanliga hos åtskilliga av forntidens folk, särskilt peruaner (inka),
mexikaner (azteker) och perser, och man anser, att just
denna konsangvinitet, som huvudsakligen förekom inom
de härskande och ledande klasserna, väsentligen bidragit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
