Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Nya typers uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76. NYA TYPERS UPPKOMST.
† 1882), förnekar (i sin extrema form) nedärvning av
inducerade förändringar och därmed också varje direkt
anpassning, i det den anser, att den ärftliga variationen är
oberoende av yttervärlden, och att den försiggår regellöst
och nyckfullt i alla riktningar. Mellan de ständigt
uppkommande varianterna gör naturen ett urval, varigenom
de för den givna miljön bäst anpassade bibehållas och
förökas, medan de sämre utrustade förr eller senare duka
under. Denna teori kallas också för urvals- eller
selektionsläran, därför att grundprincipen är det naturliga
urvalet, baserat på kampen för tillvaron. Vid sättet för
typernas uppkomst lade Darwin själv mindre vikt, men
fäste sig teoretiskt endast vid sådana förändringar, som
hade en utpräglat ärftlig karaktär.
Frågan om sättet för typernas uppkomst i anslutning
till selektionsläran har emellertid sedermera tagits upp av
andra forskare och närmast av den holländske botanisten
Hugo de Vries,1 som vid sekelskiftet uppställde en teori
om plötsligt skeende förändringar, mutationer, vilka
genast blevo konstanta och sålunda omedelbart gingo i arv.
Dessa mutationer, som framkallas av obekanta orsaker,
gälla alla möjliga organ; de utgöra vanligen endast smärre
förändringar, men kunna också te sig som betydande
avvikelser från den ursprungliga typen. Såsom bevis för
denna lära anförde de Vries en mångfald plötsliga
förändringar i den organiska världen, framför allt ur sin egen
erfarenhet, som väsentligen grundade sig på vidlyftiga kul-
1 Läses Fris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
