Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
konünga-bklla.
gitVande. Men på sjön sjuknade prinsessan och afled. Liket kastades i
hafvet, flöt i land och påträffades af brödren, som dervid tänkte att
Hior-leif afdagatagit henne. Under tiden kommer denne sednare hem till sitt
rike igen, hvarest sedan tilldrager sig åtskilligt, som här förbigås, utom
det, att han en gång i hettan ger Hildur, ehurn alldeles oskyldig, en örfil.
Att gifva sin hustru örfilar, var ingenting ovanligt hos den tidens äkta
män. och lika vanligt var, att örfilen aldrig glömdes; men ännu efter flera
års fö Hopp, kunde det hända, att den förorättade hustrun lejde
lönnmördare, som togo mannen af daga. Hildur tänkte dock ädlare. Biist son)
nu Hiorleif sitter i godan ro, kommer Hreidar öfver honom, med en väldig
krigsmakt. Oförbered på detta anfall, flyr den norske konungen till skogs,
och måste derifrån åse, huru hans hufvudstad antändes, och den danske
seglar bort med alla hans skatter, de båda gemålerna inberäknade.
Någon tid derefter seglar Hiorleif till Seeland, för att ntkräfva hämd. Vid
o
båris framkomst är den danske konungen borta: i borgen träffar ban Asa
ensam hemma, som lofvar, att lemna Hreidar i hans våld, om Hiorleif vill
gömma sig i hennes klädkammare. Han gör detta, men hon läser honom
inne der, och lemnar honom sålunda i sin fiendes händer. Hiorleif
upphänges vid sina egna skoremmar i dryckessalen, mellan tvenne eldar, detta
likaledes på Asas tillstyrkan. Hoffolket satt kring dryckesbordet; men
Hildur gjöt i smvg öl ötver eldarne, mildrande således deras hetta. När
ändteligen alla voro väl druckna, och Hreidar snarkade i högsätet, med
Asa sittalido i sitt kuä, skar Hildur ner Hiorleif. Denne genomstack
Hreidar med hans eget svärd, begaf sig sedan till skeppen, att kalla de sina
till sitt bistånd, lät binda alla Hreidars män och hänga konungen sjelf i
den galge, denne ärnat honom, hvarefter ban underlade sig allt hans rike,
och insatte Aildurà broder der till jarl. Sedan seglade han hem till sitt
land igen och stämde ting. Der dömde allmogen, att Asa skulle dränkas
i en myr: men konung Hiorleif lemnade henne sin hemgift åter, och
sände henne sedan ifrån sig.
Enligt föregående berättelse, skulle altså staden Konghäll redan
funnits till i medlet af sjunde seklet, ty vid denna tidpunkt anses Hiorleif
kvennsama halva lefvat, ehuru man, för att komma till detta resultat, icke
har annan utväg än den högst osäkra att räkna efter generationer. Men
alldenstund troligt är, att sagan först i en vida yngre tid blifvit
skriftligen upptecknad, oeb att den, som verkställt detta, rättat sig efter d« på
hans tid rådande ställningar ocb förhållanden, sä utgör den icke något
fullt tillförlitligt bevis i saken. Påfallande är deremot att, i berättelsen
om Harald Hårfagers härfärd till Vikdh år 869, staden icke med ett enda
ord omnämnes. Så bär lyda den historiska urkundens ord: Om våren.
21 MA 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
