Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 KONUNG A-HeLlA.
väl med Sverge som med Danmark, på hvars område ban äfven härjat.
Sommaren 1100 utsattes derföre ett konungamöte "1 Elfven vid Konghäll";
frid och säkerhet lofvades alla, som ville bevista detsamma. Dit kommo
konung Magnus, Inge Sveakonung och Erik EJegod, konungen i Danmark.
När tinget var satt, gingo konungarne afsides på vallen och talades vid
sig emellan en stund. Då de sedan återvände, hvar till sina följeslagare,
hade de öfverenskommit om fredsvilkoren sålunda, att, hvar och en skulle
behålla det rike hans läder före honom haft, och ersätta sina undersåtare
den skada de under kriget lidit, hvarefter bela beloppet skulle af
hvardera konungen med jemt en tredjedel gäldas. Konung Magnus skulle
ock få Margaretha, Sveakonungens dotter, som sedan blef kallad ’Tridkolla",
fridsjungfrun. Detta aftal kungjordes menigheten, och blef sålunda, på
en kort stund, af de värsta ovänner de bästa vänner. Det var allmän
sägen. att aldrig hade man sett konungsligare män tillsammans än de voro.
Konung Inge var den resligaste och starkaste, han hade ock det mest
karlavulna utseendet; men konung Magnus var mer liflig och rask och
konung Erik den skönaste. Dock voro alla tre sköna, kögvexta, tappra
och vältaliga män.
En sägen skall finnas, om ett möte mellan tre konungar på s. k.
Kongsvallen på Mariebergs egor. Är denna tradition äkta och icke, med
anledning at’ ställets namn, hit lokaliserad, torde den böra förstås sålunda,
att konung Inge här låtit sätta sig öfver elfven, och de andra båda
konungarne varit honom till mötes eller, efter slutadt ting, ledsagat honom
hit. Ty Snorri Sturlasons uttryck, "i Elfven vid Konghäll", synes
rimligast böra förstås om ßaghaholm, hvarest ting förr skola hållits, eller ock
om Munkholmen.
Magnus Barfots son, Sigurd Jorsalafararen, som ofta och med
förkärlek vistades i Konghäll, intager i denna stads annaler en upphöjd plats,
emedan han på allt sätt sökt befordra dess uppkomst, sä att ingen rikare
handelsstad den tiden fanns i Norge Denne konung skildras såsom ’
reslig och stark till växten, brun hårig,, manlig, icke vacker, men väl vuxen,
fåordig, som oftast föga blid, dock vänkär och trofast, ej särdeles
vältalig, men höfvisk och ädel i åtbörder och skick. Han var myndig och
sträng och höll lagen väl vid magt; ban var ock gifmild, samt en mägtig
och berömlig konung." Frän honom anses Bohusläns fordna, enskildta
kyrkolag, den s. k. ’Vikvär]ska Christenrätten", leda sitt upphof;
ätmind-stonc omtalas i densamma, såsom då existerande, den korskyrka, ban lät
uppföra, på nu s. k. Klosterkullen, visserligen endast af trä, dock utmärkt
så väl till byggnadssätt som arbete. När Sigurd varit konung i tjugofyra
år, 1128, invigdes den och kallades sedan borgkyrkan, ’ Kastala kirkia. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
